Vem bör dömas till fängelse?

Efter domen i Moskva mot den ryska punk- och feministgruppen Pussy Riot för huliganism, så finns det anledning att fundera över vilka som borde och inte borde dömas till fängelsestraff och även vilka som borde få sitta av sina fängelsestraff.

En rysk kyrka kanske inte var den mest lämpligaste platsen som Pussy Riot valde för att föra ut sitt budskap. Protesten borde kanske ha framförts på en annan plats och vid ett annat tillfälle. Men oavsett detta så är det givetvis fullständigt absurt att de tre gruppmedlemmarna döms till fängelse. Som mest kan jag tycka att gruppen har visat lite dåligt omdöme när de framfört sina protester i en kyrka, men dåligt omdöme brukar man sällan få fängelse för. Utan att exemplifiera, så finns det bra många personer som genom historien visat prov på dåligt omdöme, men som värst brukar domarna i sådana fall på sin höjd bli böter.

En annan person som råkat illa ut är Julia Tymosjenko. Hon har dömts till hela 7 års fängelse för maktmissbruk. Men här handlar det mer om att den sittande presidenten i Ukraina, Viktor Janukovytj, vill få bort en politisk motståndare. Så givetvis har Pussy Riot och Julia Tymosjenko ingenting med varandra att göra, mer än att de är felaktigt dömda. Det är möjligt att man även i Tymosjenkos fall kan säga att hon hade dåligt omdöme när hon skrev på avtalen om gasleveranser med Ryssland, men i de allra flesta länder som med gott samvete kan kalla sig för rättsstater, hade inte någon åklagare ens funderat på att åtala Tymosjenko.

En person som däremot åtminstone borde prövas mot rättvisan är Julian Assange. Under ett besök i Sverige i augusti 2010 anhölls Assange i sin frånvaro misstänkt för våldtäkt och sexuellt ofredande av två kvinnor. Efter många turer så häktades Assange i sin frånvaro och den 7 december rapporterades att han gripits av brittisk polis då han kommit till polisstationen. Den 16 december släpptes Julian Assange fri mot borgen och återigen efter många turer och överklaganden har Assange nu fått asyl i Ecuador (av alla länder på jorden).

Förutom att Assange i mina ögon med fog kan kallas för en rättshaverist, så är det rent fegt av honom att inte låta sin sak bli prövad i svensk domstol. Om detta har för övrigt även riksdagsledamoten Carl B Hamilton (FP) skrivit om.

Jag vet inte om Assange är skyldig, men är han det, så anser jag med fullständig bestämdhet att han bör skickas i fängelse här i Sverige. Däremot borde en demonstrerande punkgrupp i Ryssland och en före detta preminärminister i Ukraina omdelbart släppas på fri fot!


   

Sverige ska inte vara "alliansfritt" och samma regler ska gälla för alla idrottsföreningar

En av mina socialdemokratiska facebookvänner skrev ett inlägg för en tid sedan som gjorde mig lite förbryllad. Hon skrev
”Vi är många som är gläds åt att främlingsfientliga Pia Kjærsgaards framgångskurva nu är bruten. Och sympatiskt nog strömmade väljarna till de två partier som tydligast tog avstånd från Dansk Folkeparti. Tur att Enhedslisten och Radikale Venstre är förnuftiga nog att samarbeta med S! Vi har ju inte ett alliansfritt Sverige ännu.”

Jag skrev ett svar på inlägget, men det är i det här läget inte det intressanta, utan det jag funderade länge och väl på var vad hennes mening: "Vi har ju inte ett alliansfritt Sverige ännu” egentligen betyder?

Om man går in på en hemsida som heter just ”Alliansfritt Sverige”, så finner man en massa propaganda mot den borgerliga regeringen. Det innebär att meningen "Vi har ju inte ett alliansfritt Sverige ännu", enbart ska tolkas som att Sverige är dåligt därför att socialdemokraterna inte är med och styr. Jag för min del konstaterar att detta faktum kan jag definitivt leva med.

Den här veckan har jag också till min stora glädje noterat en debattartikel i Dagens Nyheter om spårvagnar som varmt rekommenderas till läsning!

För övrigt är det ca en månad kvar till folkpartiets landsmöte i Karlstad. Jag har ju några gånger tidigare här på bloggen presenterat några av de motioner jag skrivit till landsmötet. Nu tänkte jag presentera ytterligare en. Den är faktiskt högaktuell just nu, med tanke på att AIK och Djurgården ska mötas i fotboll imorgon och på tisdag möts samma lag i ishockey.

Rikspolisstyrelsen har nämligen givits rätten att ta betalt för sin polisbevakning. Det är upp till den lokala polisen att bedöma om så ska ske. Det är bara det att man ska enbart ta betalt om evenemanget arrangeras av vinstdrivande bolag, inte av ideella föreningar.

Jag menar att det givetvis inte vara någon skillnad i polisens behandling av idrottsklubbarna beroende på klubbens driftform. Förutsättningarna för klubbarna måste vara desamma. Man kan ju också fundera på hur långt klubbarnas ansvar för sina åskådare ska gälla. Men oavsett ansvar så måste endera betalningsansvaret gälla samtliga klubbar eller inga alls. Därför har jag motionerat om att Folkpartiet ska verka för en lagstiftning som innebär en likabehandling av polisens bevakning vid idrottsarrangemang, oavsett driftsform. Till min stora glädje har folkpartiets partistyrelse yrkat att landsmötet ska bifalla motionen!

Högre nämndemannaarvoden och Malin Siwe har fel igen!

Då och då, i varje fall en gång varje mandatperiod, kommer signaler från Domstolsverket att de vill ha en yngre nämndemannakår. Argumenten från deras sida är bra, de vill helt enkelt att nämndemännen på ett bättre sätt ska spegla befolkningen. Det är givetvis ett vällovligt syfte.

Problemet är bara att när väl det är sagt så måste också staten och Domstolsverket ge förutsättningar för att en sådan föryngring ska komma till stånd. En avgörande sådan åtgärd är att höja arvodena för nämndemännen.

I nuläget är arvodena, minst sagt, löjligt låga. Som det nu är så är det rena ”förlustaffären” att vara nämndeman. När jag själv var det, vilket var i början på 2000-talet, så fick jag ett arvode från Södertälje tingsrätt på 500 kr. Det täckte inte min förlorade arbetsförtjänst. Jag kunde då begära att få denna, men i så fall så fick jag inget arvode, vilket innebar att jag i praktiken inte fick något mervärde när jag tjänstgjorde som nämndeman. Jag kunde likväl ha varit på mitt ordinarie arbete.

Givetvis ska inte arvodena vara skyhöga, men om man vill se en föryngring av nämndemammakåren så måste arvodena höjas. Jag har därför skrivit en motion till folkpartiets landsmöte på det här temat och yrkat på att Folkpartiet liberalerna på olika sätt ska agera så att nämndemännens arvoden höjs i domstolarna. Till min stora glädje har jag i Bengt Pettersson från Motala fått en medundertecknare till motionen.

Avslutningsvis noterar jag än en gång att Expressens Malin Siwe och jag återigen tycker olika. För en tid sedan skrev hon en ledare med rubriken "Banta ledamöterna", där hon argumenterade för att landets fullmäktigeförsamlingar måste minska antalet ledamöter.

Demokrati är tydligen inte så lätt att förstå för Malin Siwe. Fullmäktigeförsamlingarnas uppbyggnad handlar nämligen inte om att det ska finnas en rationell beslutsordning. Det är inte därför de finns. Om de fanns enbart av den anledningen, så skulle det räcka med att ha en person från varje parti som debatterade i fullmäktige och som sedan fattade beslut.

Men anledningen till att fullmäktige finns och att dessa har ganska så många ledamöter, är för att de ska spegla befolkningen. Låt mig ta mitt eget parti Folkpartiet som exempel och den fullmäktigeförsamling jag kan bäst, nämligen landstinget. Om Malin Siwe fick som hon ville så skulle bara vår gruppledare Birgitta Rydberg och möjligtvis någon mer finnas med i fullmäktige. Birgitta bor i min valkrets, på Norrmalm, så det vore väl möjligtvis bra för mig. Men då skulle inga liberala röster höras i fullmäktige från något annat område. Inte från någon annan innerstadsstadsdel, inte från de folkrika kommunerna i sydväst, t ex Södertälje och Botkyrka och ingen från de norra kommunerna. Lika snedfördelat skulle det vara hos de andra partierna. Kort sagt, de fullmäktigeförsamlingar som Malin Siwe vll ha skulle inte spegla befolkningen på ett bra sätt. Så vill inte jag ha det.

Ungdomsdomstolar är ett bra förslag!

Svenska Dagbladet skriver idag om ett förslag från Folkpartiet att skapa ungdomsdomstolar. FP vill även se fler fältarbetare och fler stödcentrum för unga brottsoffer. FP vill också införa straffet grovt sexköp och tycker att sexualbrottsdömda ska få obligatorisk eftervård. Samtidigt säger Folkpartiet nej till ett allmänt DNA-register och vill se ett starkare myndighetsskydd för integritet.

Jag anser att snabbare åtgärder när det gäller ungdomar är a och o inom kriminalvården. Samhället måste reagera snabbt när ungdomar begår brott och precis som Johan Pehrson (FP) säger till Svenska Dagbladet, så är några veckor en hel evighet för en ung människa som har begått brott. Det är därför också bra att det ställs krav på att socialtjänsten ska kalla den ungdom som begår brott inom 48 timmar.

Att ungdomar begår brott är tragiskt, men inte mindre allvarligt för det. En snabb och tydlig reaktion gör troligen att återfallen blir färre. Det får inte ta "år och dar" innan något händer.