Riksdagsledamöter ska tjänstgöra som riksdagsledamöter

Vi har väl alla följt Thomas Bodströms (S) turer angående hans ansökan om tjänstledighet från riksdagen. Bl a i Expressen kan vi nu läsa om att Bodström bestämt sig för att sluta i riksdagen. Det tycker jag är bra!

Jag lägger i detta sammanhang inga politiska värderingar i om Bodström är en bra företrädare för sitt parti eller om det är en fördel för oss i Alliansen att slippa honom som riksdagsledamot, utan för min del handlar det här om en helt annan sak, nämligen att om man av svenska folket fått den oerhörda förmånen att bli riksdagsledamot, så ska man också sköta det uppdraget till 100%.

Det kan naturligtvis göras på olika sätt. En del riksdagsledamöter skriver mängder av motioner och interpellationer och är aktiva i talarstolen, medan andra mer jobbar i det tysta, är med på möten i sin valkrets, pratar med folk i sin hembygd o s v. Jag lägger inga som helst värderingar i detta, så länge man sköter sitt uppdrag.

Däremot har jag väldigt svårt att förstå att man gör andra saker än att sköta sitt riksdagsarbete. Framförallt om detta innebär att man får ett arvode både från riksdagen och från det man gör vid sidan av detta arbete. Thomas Bodström är en sådan person, men det finns även andra, som t ex tar sig an klienter i sin yrkesroll som advokat. Detta anser jag inte är acceptabelt.

I det här sammanhanget håller jag med Expressens Ann-Charlotte Marteus, ett riksdagsuppdrag är inte som ett vanligt uppdrag. Det är något mycket finare!

Skräcksenario efter valet 2010?

I dagens Expressen finns en artikel som handlar om det arbete som sker bakom kulisserna när det gäller maktfördelningen i socialdemokraternas innersta krets. Artikeln i sig tar upp att Thomas Bodström inte verkar få plats i deras innersta maktelit, men det är inte min huvudpoäng med det här blogginlägget, utan jag vill istället peka på att jag hoppas att den nuvarande alliansregeringen får förnyat förtroende efter valet nästa år.

Det är väl i och för sig naturligt att jag som folkpartist tycker så, skam vore det väl annars. Men om jag kände att oppositionen i varje fall var i närheten av att ha ett någorlunda starkt lag, så vore jag mer lugn än vad jag är nu. Bara statsministerkandidaten Mona Sahlin kan ju skrämma en hel del. Sahlin har misslyckats på varje tidigare ministerpost hon har blivit satt vid. När hon t ex var arbetsmarknadsminister så ökade arbetslösheten rekordartat, när hon var näringsminister tillsammans med Björn Rosengren så fick hon och Rosengren i stort sett noll uträttat, och det finns fler exempel.

Sägas skall väl att det finns en del bra socialdemokrater, men (S) ska ju nu regera med (V) och (MP) och det är här min totala skrämselhicka kommer. Bara tanken på att kommunisten Lars Ohly överhuvudtaget ska få en ministerpost ger mig kalla kårar längs ryggraden. Ohly som finansminister kanske? Skattechock är väl bara ett lindrigt ord när det gäller allt elände som Ohly skulle hitta på som finansminister.

Och vilka ministerposter skulle man sätta miljöpartisterna på? Ja, en av dem lär väl, om olyckan nu är framme, bli just miljöminister. Eftersom så gott som ingen miljöpartist är så mycket för det här med ekonomisk tillväxt så lär det ju heller inte finnas så mycket pengar i kassakistan att rädda miljön för, utan allt "räddande" kommer ske (även det) med höjda skatter.

Snälla svenska folk, låt inte detta ske! Rösta med något av de borgerliga partierna även i valet 2010 och då, sett ur mina ögon, helst på folkpartiet!

Jag vill ha Cecilia Malmström (FP) som ny EU-kommissionär

Thomas Bodström lär i en radiointervju ha sagt att han kan tänka sig att nuvarande biståndsminister Gunilla Carlsson (M) efterträder Margot Wallström som EU-kommissionär. Detta framgår också i en artikel i Expressen. Varför Bodström vill ha Carlsson som kommissionär framgår inte av artikeln, mer än att han anser att Gunilla Carlsson är en duktig minister.

Jag har ingenting emot Gunilla Carlsson, men tycker att ett mer logiskt val är nuvarande EU-minister Cecilia Malmström (FP). Innan Cecilia blev minister så var hon ledamot av Europaparlamentet mellan 1999-2006 och nu alltså EU-minister. Hon är bl a uppvuxen i Frankrike och har jobbat både i Stuttgart och i Barcelona. Hon kan tala flytande engelska, franska och spanska och kan även tyska och italienska.

Som Europaparlamentariker var Cecilia särskilt engagerad i utformningen av EU:s utrikespolitik. Hon var bl a ledamot i utrikesutskottet och ersättare i inre marknadsutskottet. En av hennes största framgångar hade hon med den s k "Oneseatkampanjen", som samlade in över 1 miljon underskrifter för att få ett slut på europaparlamentets s k flyttcirkus mellan Bryssel och Strasbourg.

Det finns säkert flera kompetenta kandidater till posten som EU-kommissionär för Sverige. Men i mitt tycke är Cecilia den bästa!

Thomas Bodström en hycklare?

I dagens Expressen förklarar Thomas Bodström att han själv tänker ta sig i örat ifall han missköter sitt riksdagsarbete. Detta mot bakgrund av flera av hans uppdrag utanför riksdagen, både som advokat, men kanske det som på sistone varit i fokus, sitt engagemang i Pysslingen.

Mona Sahlin hotade att ta Thomas Bodström i örat efter kritiken mot hans styrelseuppdrag i förskolekoncernen Pysslingen. Nu svarar Bodström på S-ledarens uppläxning. - Mona ska ta mig i örat om jag missköter riksdagsarbetet - det tycker jag är helt i sin ordning. Då tänker jag ta mig själv i örat, det lovar jag, säger Bodström till Expressen.

För min del får gärna Bodström ha uppdrag utanför riksdagen. Jag tillhör inte Bodströms väljare och det är i första hand de som ska bedöma om Bodström gör någonting bra i riksdagen. Naturligtvis kan jag, liksom många andra, ha funderingar över hur bra en ledamot sköter sitt riksdagsjobb om han eller hon har alltför mycket andra åtaganden, men det är en annan sak.

Men det som gör mig lite upprörd är att Bodström är med i ett parti som alltmer högljutt börjar kritisera privata alternativ. Pysslingen är ett sådant och det blir minst sagt lite märkligt, för att inte säga att det närmast är att beteckna som ett hyckleri om Bodström ena dagen är på ett möte med Pysslingen, för att nästa dag i riksdagen tala mot privata alternativ. Men det är väl å andra sidan betecknande för hela den socialdemokratiska politiken. Hyckleri alltså!