Sorg, ilska och en förening som inte borde ägna sig åt partipolitik

Den vecka som snart är till ända fick för mig en oerhört känslosam inledning. Som årskortsinnehavare vid AIK:s hemmamatcher i fotboll på Friends Arena, så var det inte bara jag som grät en tår över den makalösa tillställning och fantastiska hyllning som hölls för AIK:s avlidne målvakt Ivan Turina. Jag läste om Ivans bortgång på nätet när jag satt på jobbet och jag hade ärligt talat väldigt svårt att göra något mer nyttigt under resten av den dagen.

Vila i frid, Ivan! Tack AIK Fotboll för en fantastisk uppvisning i en extrem svår stund för oss alla i klubben och tack till alla andra klubbar, inte minst IFK Göteborg, som innan matchens start ställde upp mangrant för att det hela skulle bli extra värdigt.

Något som man också kan fälla en och annan tår över, fast på ett helt annat sätt, är regeringens utredare Bo Svenssons förslag om idrottsaktiebolagens betalningar för polisbevakningar. Svenssons utredning anser jag är ett beställningsjobb av justitieminister Beatrice Ask (M), som inte var nöjd med Björn Erikssons utredning, som bland annat behandlade samma uppgift. Svenssons utredning är ingen utredning. Det är en politisk pamflett där Svensson redan från början haft förutfattade meningar om hur klubbarna är och sedan lägger förslag därefter.

Att Svensson inte vet vad han pratar om framgår tydligt i uttalanden som att de idrottsklubbar som drivs som aktiebolag måste ha incitament för att jobba med säkerheten. Frågan man då lätt ställer sig är om de klubbar som inte drivs som aktiebolag också måste ha de incitamenten? Bara för att en klubb drivs via ett aktiebolag så måste ju alla klubbar jobba för en bättre säkerhet.

Sedan har Svensson fått för sig klubbarnas aktiebolag drivs som vanliga börsnoterade företag och tycker att ”gratis polisbevakning” är som att skänka pengar till höjda styrelsearvoden. Det är bara det att i AIK så betalas inga arvoden ut. Jag vet inte hur det är i de andra klubbarna. Men av tradition så arvodera AIK inga styrelseuppdrag. Jag har som ordförande i AIK Innebandy 0 kr i arvode. Ingen annan i styrelsen uppbär heller något arvode och det är likadant inom fotbollen.

Ilskan är stor bland de klubbar som drivs som idrottsaktiebolag och det med rätta. Jag kan bara hoppas att det finns fler vettiga politiker, likt min FP-kollega, kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt, som anser att polisens faktureringsiver är ett reellt och allvarligt hot mot Stockholms kultur- och idrottsliv och något som borde avskaffas fortast möjligt.

Avslutningsvis har jag läst en intressant blogg av min partikollega Staffan Werme, FP:s kommunalråd i Örebro. Staffan har skrivit om Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) och beskriver på ett intressant sätt hur föreningen undan för undan har partipolitiserats. Till skillnad från Staffan så är jag sedan bra många år en f d medlem i SNF. Jag tröttnade på föreningens ensidiga propaganda mot kärnkraft. Men i likhet med Staffan så tycker jag det är synd att SNF har gått från att vara en politiskt neutral organisation till att allt mer likna någon sorts grönvänster som skriker sig hesa så fort någon uttalar sig för kärnkraften. Min uppmaning till SNF är därför att avpolitisera sig själva och det fortast möjligt!

 

Polisnotor och spårväg syd ska byggas med spårväg!

Jag har tidigare här på bloggen vid ett flertal tillfällen skrivit om vad jag tycker om ersättningar till polisen i samband med fotbollsmatcher och andra arrangemang. Jag har även motionerat om detta på folkpartiets landsmöte.

För en tid sedan så skrev regeringens särskilde utredare på området, Björn Eriksson att ”Skillnaden i sak mellan ett arrangemang som till exempel IFK Göteborg (ideell förening) och Djurgården (Idrotts AB) anordnar är lindrigt uttryckt hårfin. Jag föreslår att kostnaderna för polisbevakning likställs mellan Idrotts AB och ideella föreningar under vissa villkor, till exempel måste den verksamhet som drivs i bolagsform till minst 51 procent ägas av en ideell förening. I dessa fall bör alltså utgifterna för polisbevakning täckas av allmänna medel."

Jag trodde därför att det mesta var frid och fröjd i och med det. Men aldrig får man vara tillräckligt glad. Polismästaren i Stockholm, Mats Löfving, har på eget bevåg fortsatt vendettan mot idrotten. Han ska minsann se till att klubbarna får betala. Att Björn Erikssons utredning säger tvärtom låtsas Löfving inte om. Jag tycker för min del att Löfving bör avgå eller alternativt avsättas och jag förutsätter att polisstyrelsen i stockholms län inte bara kommer att se på när det här bara fortgår.

Nu över till något helt annat som det heter. I veckan som gick hade vi trafiknämnd. Jag sitter som ersättare i trafiknämnden och förundrades över mina kollegor i de andra allianspartierna. Vi var alla överens om att etapp 1 av spårväg syd ska byggas mellan mellan Flemingsberg och Skärholmen, men av någon outgrundlig anledning vill moderaterna, centerpartiet och kristdemokraterna att denna första etapp ska kunna föregås av en s k BRT-lösning, (som enkelt uttryckt är bussar som går på en särskild banvall).

Vem tror att ett byggande som innebär en lösning för flera miljarder kommer efterföljas av en spårväg? Risken att man bygger fast sig i en busslösning är stor. Till mina allianskamrater säger jag därför; gör om och gör rätt från början!

Om detta har även flera av min FP-kollegor skrivit om, så läs därför gärna vad Birgitta Rydberg, Malin Danielsson och Madeleine Sjöstedt skriver.

 

Nytt FP-program om trafik + lite grann om framtida välfärd

Förra veckan antog Folkpartiet i Stockholm ett nytt trafikpolitiskt program. Programmet är ganska så radikalt, men inte desto mindre nödvändigt. I programmet finns många idéer för framtiden, med stora satsningar på kollektivtrafik, cykelvägar och gångstråk. I programmet finns också flera insatser för att öka framkomligheten i trafiken, främst i Stockholms innerstad. Eller – för att tala klartext – minskningar av privatbilismen! Några av de punkter i programmet som jag är mest nöjd med är: · På sikt bör alla stombusslinjer i innerstaden omvandlas till spårvägslinjer, då moderna spårvagnar har större kapacitet än dagens bussar samtidigt som de är snabbare, tystare och energieffektivare. I ett första steg bör linje 4 omvandlas till spårväg, samt Spårväg City byggas ut mellan Essingeöarna och Ropsten. På så sätt omvandlas nuvarande busslinje 1 till spårväg. Övriga stombusslinjer i innerstaden bör konverteras till BRT5-inspirerad trafik som förebereder sträckorna för framtida spårvagnstrafik. · På de sträckor där det behövs bör kollektivtrafiken ges helt egna körfält och prioritet i trafiksignaler. Detta innebär att plats kommer att tas från gatuparkeringar och biltrafik. Det är en nödvändig prioritering för ökad framkomlighet. · Staden bör tillsammans med landstingets trafiknämnd utreda om delar av stomsträckorna, där det finns alternativa resvägar för biltrafiken och där det är en nödvändighet för kollektivtrafikens framkomlighet, under högtrafiktimmarna ska stängas av för vanlig biltrafik. Programmet i sin helhet kan du läsa här: Trafikpolitiskt program för Folkpartiet i Stockholms stad. Fler som bloggat om programmet är: Madeleine Sjöstedt, Lotta Edholm, Rasmus Jonlund, Jesper Svensson Jag vill också i denna blogg uppmärksamma en helt annan fråga, nämligen den om framtidens vård och äldreomsorg. I minst två DN-artiklar, (en av Peje Emilsson och en av Hans Dahlgren från centerpartiet) så talar de mycket riktigt om att 40-talisterna måste bli den generation som får betala mer i egenavgifter för sin omsorg. Detta ska bli intresserant att se, för att just 40-talisterna har ju annars varit vana vid att skrika på att samhället i olika former alltid ska ta hand om dem. Det har alltid varit samhället i form av stat, kommuner och landsting, som har finansierat deras välfärd. Så jag vill nog se hur vi andra klarar den debatten med 40-talisterna innan jag i så fall äntligen kan säga att de i varje fall betalar för någonting på egen väg.

Kultureliten och verkligheten

Mina partikollegor Madeleine Sjöstedt och Rasmus Jonlund skriver på sina respektive bloggar om ökat antal besökande till Stadsteatern. Som ordförande respektive ledamot i kulturnämnden gläder det naturligtvis mina FP-kollegor att det är på detta sätt, men det gläder även mig, eftersom jag och min fru Agneta varit en ganska så frekvent besökare på Stadsteatern sedan vi bosatte oss i Stockholm för drygt 2,5 år sedan. Det är kul att fler än vi uppmärksammar teaterns repertoar!

Vi försöker för övrigt även att gå på andra kulturevangemang. I torsdags var vi på Berwaldhallen och lyssnade på pianomusik av Mozart och nu till veckan ska vi gå på bio och se filmen Simon och ekarna. När jag väljer vilka filmer jag vill se på bio går jag i första hand på vilka som är skådespelare i filmen och naturligtvis vad själva storyn i filmen handlar om. Det händer att jag ibland läser recensioner om filmer, men jag försöker att undvika detta, eftersom de sällan stämmer överens med mina uppfattningar.

För att exemplifiera vad jag menar så kan ni läsa den här artikeln av Jeanette Gentele i Svenska Dagbladet. Här nästintill totalsågar hon Simon och ekarna och höjer andra mer smala filmer till skyarna. Det är inte utan att man kan tycka att den s k kultureliten ibland befinner sig väldigt, väldigt långt från folket och verkligheten!

Kommunal parlamentarism och invigning av Musikaliska!

Jag har tidigare berättat om några av mina motioner till folkpartiets landsmöte, som hålls nu den 14-16 okotber i Karlstad. Två av mina motioner har tillstyrkts av partistyrelsen, men en som inte fått lika stor uppskattning är den om införande av s k kommunal parlamentarism, d v s bildande av "riktiga regeringar" på kommunal nivå.

I riksdagen finns en tydlig regeringsmakt. Regeringen är utsedd av en majoritet av riksdagspartierna och alla partier sitter inte i regeringen. I kommuner, landsting och regioner är det precis tvärtom. I de ”regeringsorganen”, alltså kommunstyrelser, landstingsstyrelser och regionstyrelser, finns företrädare för både majoritet och opposition och när ärenden sedan når det högsta beslutande organet, fullmäktigeförsamlingen, så sker en inte alla gånger så upplyftande debatt, där utgången dessutom är given från början.

Om det skulle vara så att ”regeringsorganet” endast bestod av majoritetspartierna och oppositionen inte satt med där, skulle det innebära att man istället fick lägga sina förslag direkt i fullmäktigeförsamlingarna. Dessa skulle då bli ett mer levande organ, vilket troligtvis skulle ge en mer spännande debatt. Jag har därför föreslagit att Folkpartiet liberalerna agerar för en ändring av kommunallagen, som innebär att kommun-, landstings-, och regionstyrelserna enbart består av de partier som bildar majoritet och att detta genomförs i första hand som en försöksverksamhet i vissa kommuner. Tyvärr håller inte partistyrelsen med mig om detta.

För övrigt så har Musikaliska AB haft en invigningsfestival i fyra dagar. Musikaliska AB ägs av Stockholms Blåsarsymfoniker och huserar sedan några månader tillbaka i det vackra huset på Nybrokajen 11-13.

Muskaliska invigdes i torsdag av kulturlandstingsrådet Anna Starbrink (FP). I sitt tal betonade Anna att Musikaliska är ett projekt som kommit till underifrån, av musiklivet självt och främst då genom Fredrik Österling, VD för Blåsarsymfonikerna och Musikaliska AB.

I går kväll var jag på en galakoncert som ingick i invigningsfestivalen. Bland de närvarande fanns också kulturborgarrådet i Stockholm Madeleine Sjöstedt (FP) och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M). Imorgon börjar vardagen igen för Blåsarsymfonikerna och Musikaliska. Det är nu det ska bevisas att den här satsningen på musik på Nybrokajen var rätt och att biljettintäkter och andra intäkter flyter in. Jag ska givetvis som vice ordförande i Blåsarsymfonikerna göra vad jag kan, men i det här sammanhanget vill jag ändå gärna önska alla alla inblandade lycka till!

Logiskt att friidrotten får vara kvar på Stadion

Igår kom beskedet att Djurgården fotboll ger upp sina försök att göra om gamla olympiastadion till en fotbollsaréna. Det gör att vi som gillar friidrott kan få chansen att få se även den idrotten i Stockholm även i fortsättningen.

Som AIK:are är jag givetvis ingen stor vän av Djurgården. Jag behöver väl egentligen inte säga mer än så. Men deras planer på att göra om Stadion till att enbart bli en arena för fotboll har jag ogillat inte bara av det skälet, utan allra mest p g a att friidrotten då blir utan hemvist i Stockholm. Nu flyttar Djurgården med sin fotboll till Östermalms IP och det var väl minst sagt för väl.

I det här sammanhanget skall man också ära de som äras bör. Förutom att nu Djurgården har kommit till insikt, så vill jag även tacka kultur- och idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) för att ha lotsat den här frågan framåt, på ett för friidrotten väldigt positivt sätt.

Om du vill läsa fler kommentarer i detta ämne ber jag att få hänvisa till en DN-artikel.