Förakta inte andra människor!

En av människans sämsta egenskaper är förakt mot andra människor. Det kan visa sig på olika sätt, men det handlar alltsom oftast om förakt mot andras åsikter eller mot sådant som andra än de själva gillar att göra. Jag vill på inte något sätt påstå att jag är felfri i det här sammanhanget, men jag försöker att visa respekt för andra i så stor omfattning som möjligt.

Jag ska med två exemepel peka på vad jag menar. Det handlar om två helt olika typer av förakt, dels om förakt mot andra människors aktiviteter, dels förakt mot andra människors åsikter och tro.

Artisten Penilla Wahlgren har skrivit på sin blogg om Gekås i Ullared. För er som inte vet, så är Gekås ett gigantiskt stort lågprisvaruhus som ligger i halländska Ullared.

På sin blogg kritiserar Pernilla Wahlgren detta varuhus, som f ö även går som tv-serie i kanal 5. Bl a skriver hon; "Ursäkta mig. Men det var inte riktigt ”my cop of tea”, om man säger så….
Ärlig talat. Vilket fruktansvärt ställe!!
Och dit köar folk för att shoppa???!
Jag skulle inte ens åka dit om jag fick betalt! Och då är jag ändå en sån som kan shoppa överallt. T om på bensinmackar. Men det här var det absolut värsta jag sett!
VEM tycker att det är mysigt att springa runt med en kundvagn och trängas med folk i en hangarliknande lokal fylld av saker som man lika gärna kan köpa på Prisextra?!"

Lite längre ner i bloggen skriver hon; "Folk åker ju tydligen långväga för att handla där och vissa läääängtar efter att åka till Ullared och shoppa….?!
Är ni galna?! Det där är inte shopping! Det där är tortyr!"

Jag vill med en gång säga att jag inte är den som gillar shopping. Jag går sällan in i en affär för att bara kolla på något och jag brukar försöka gå ut därifrån så fort som möjligt. Men det skulle aldrig falla mig in att visa sådant förakt som Pernilla Wahlgren visar för de människor som tycker om det. I de avsnitt jag sett av tv-serien har jag både faschinerats och förundrats över hur samma människor återkommer med jämna mellanrum för att handla på Ullared. Själv har jag varit där en gång på "studiebesök", när vi var på semester i Halland och jag har inte någon större lust att åka dit igen. Men de som gillar att shoppa på Ullared ska få göra det, utan vissa artisters förakt för att de gillar det.

Den andra typen av förakt handlar om förakt mot en åsikt eller rättare sagt mot en tro. De s k Humanisterna bedriver med sin ordförande Christer Sturmark en ren klappjakt på de personer som är i närheten att försvara kristen tro och/eller kristendomen som sådan.

Nu senast bevisades detta i debatten som Sturmark hade när det gäller kristendomsundervisningen i skolan, där skolminister Jan Björklund (FP) inte velat minska undervisnngen i kristendom i förhållande till de andra världsreligionerna. För detta har Björklund fått kritik från Humanisterna, som är en förening som säger sig arbeta för att vidmakthålla ett sekulärt samhälle. Jag har mer och mer tyckt att de för en aggresiv kampanj mot kristendom och att de arbetar mot varje form av gudstro, samt att de mer och mer visar sitt förakt mot oss som har en tro på en Gud.

Nu har jag också fått belägg för att denna känsla är rätt och riktig, och det från mycket oväntat håll. I Svenska Dagbladet, under rubriken "Intolerans präglar Humanisterna", skriver den f d medlemmen i Humanisterna, Malin Jonsson, bl a att det i förbundet Humanisterna "finns ett ohöljt förakt för troende människor, och särskilt ett förakt riktat mot muslimer. Humanisterna har stängt in och begränsat humanismen så till den grad att jag efter 14 år i förbundet inte längre känner igen mig och därför lämnar det".

Det är uppenbarligen inte bara jag och andra kristna och troende, som känt förakt från Humanisterna. Nu finns även den känslan från de egna medlemmarna. Jag bara undrar när de s k Humanisterna ska bli humana?

Kristendomen ska ha en särställning i religionsundervisningen!

I både dagens och gårdagens Expressen kan man till min stora glädje läsa om att utbildningsminister Jan Björklund (FP) kör över skolverket när det gäller kristendomens särställning i religionsundervisningen. Det här har på sina håll skapat upprörda känslor, även bland folkpartistiska kollegor, t ex Liberal Mångfalds ordförande Mikael Trolin. Trolin är helt fel ute, men jag återkommer strax till det.

Skolverkets uppfattning är dessvärre fortfarande att alla de fem stora världsreligionerna ska behandlas lika. Därför har regeringen nu förändrat den nya kursplanen i religionskunskap, vilket enligt Jan Björklund beror på det enorma inflytande som just kristendomen har haft i vårt land.

Först några saker om vad den här diskussionen INTE handlar om. Den handlar inte om ifall vi ska ha religionsundervisning överhuvudtaget. Den diskussion som bl a förs av de s k Humanisterna har inte någon relevans i sammanhanget. I det sammanhanget kan jag citera Jan Björklund från ett tidigare sammanhang, då han sa att; "Det är möjligt att en del ateister skulle önska att religion och kristendom kunde utraderas och att skolan skulle propagera mot religion. Men skolans uppgift är inte att ta ställning för eller emot olika livsåskådningar. Skolans uppgift är, anser jag, att undervisa om olika religioner, men lägga tyngdpunkten på den religion som påverkat oss mest."

Med andra ord så är en av skolans uppgift att förmedla religionsundervisning.

Det handlar INTE heller om det som Mikael Trolin säger i Expressenartikeln, att det här är en eftergift till Sverigedemokraterna. Detta eftersom Jan Björklund och resten av regeringen redan tyckte så här innan valet. Något som jag också kommenterade i ett tidigare blogginlägg.

Istället handlar det här om en avvägning mellan det som handlar om Sverige och det som handlar om resten av världen i olika ämnen. Om man gör en jämförelse mellan två andra samhällsvetenskapliga ämnen, geografi och historia, så är i varje fall de allra flesta överens om att det är bra om skolan fördjupar kunskaperna i hur Sverige är uppbyggt, i landskap och län. Att alla elever kan namnet på de större kommunerna och städerna och att man vet någorlunda var de största sjöarna, älvarna och bergen finns.

Likadant är det med ämnet historia. Här tar givetvis den svenska historien större plats än andra delar av historien. Att lära sig hur Birger Jarl lade grunden för den svenska riksbildningen eller hur Gustav Vasa reformerade kyrkan och byggde staten, är faktiskt mer självklart än att lära sig hur historien präglat andra länder.

Varför är det då så viktigt att skolan betonar kristendomen? Det enda argumentet kan väl inte vara att det är den dominerande religionen i Sverige? Givetvis är det inte så. Det är kristendomen som format våra seder och lagar. Kunskap om andra religioner är värdefull, dels för att förstå det som t ex händer i mellanöstern, men också för att kunna skapa oss en egen världsåskådning. Men mycket handlar om traditioner och om hur vi väljer att leva tillsammans här i Sverige. På lågstadiet berättar man för barnen om varför vi firar jul, alla traditioner kring det och hur det gick till i Betlehem. Vid påsk gör man samma sak. Att vi skulle ägna samma uppmärksamhet åt de buddhistiska helgerna är faktiskt inte möjligt.

Läs även Rasmus Jonlunds blogg i samma ämne.

Tveksamma bidrag och framgångsrika recept på motion

Radioprogrammet Kaliber har gjort ett reportage om de religösa ungdomsförbunden. Dessa har fått 48 miljoner från Ungdomsstyrelsen, trots att flera av dem öppet uttalar sig kritiskt mot homo-, bi- och transsexuella.

Grundkravet för att en organisation ska få bidrag från statliga Ungdomsstyrelsen är att verksamheten är fri från diskriminering. Men minst en tredjedel av de sexton organisationerna som programmet har granskat står för åsikter som kritikerna menar inte lever upp till bidragskraven om att värna om alla människors lika värde och vara fria från diskriminering.

I en kommentar säger Fredrik Wikström på ungdomsstyrelsen följande:
"Vi varken bör eller ska gå alltför långt i vår granskning, därför att det finns föreningsfrihet i Sverige. Människor har en grundlagsstadgad rättighet att organisera sig efter egna intressen och behov och där finns det en gräns för hur långt staten kan gå i sin reguljära granskning."

Med det uttalandet missar ungdomsstyrelsen själva poängen med kritiken. Det är ingen som ifrågasätter föreningsfriheten eller de här organisationernas rätt att organisera sig. Däremot är det för den skull inte självklart att de ska få statliga bidrag, speciellt inte om de uttalar åsikter som går emot svensk lag. Det är faktiskt förbjudet enligt lag att diskriminera homo-, bi- och transpersoner.

Min kristna tro säger istället tvärtom som de här organisationerna, tolerans ska gälla och diskriminering ska inte förekomma. Jag hoppas, liksom f ö även Riksförbundet för sexuellt likaberättigande gör, att ungdomsstyrelsen bör se över hur de här bidragen delas ut.

Vill dock avsluta dagens bloggande med något positivt. På sin blogg skriver idag min gruppledare och landstingsrådet Birgitta Rydberg om att fysisk aktivitet på recept har blivit en framgång. Det är mycket glädjande, eftersom all minskning av läkemedelsbehandling är positivt!

Har Vatikanstaten, celibat, homosexualitet och pedofili något samband?

Många har på senare tid diskuterat det som uppdagats inom katolska kyrkan när det gäller pedofili. Som troende kristen (dock ej inom den katolska kyrkan), blir jag minst sagt ledsen när det visar sig att sådant här sker inom kyrkan.
Jag vet inte om det var för att lindra de senaste händelserna som en högt uppsatt kardinal inom Vatikanen gick ut och sa att det inte fanns något samband mellan pedofili och ceblibat, utan istället mellan pedofili och homosexualitet. Om det kan man läsa i t ex Dagens Nyheter. Men eftersom den katoska kyrkans hat mot homosexualitet och därmed också mot homosexeulla är välkänt, så undrar jag om man då ska tolka kardinalens uttalande som att de präster som nu gjort övergrepp på barn också är homosexuella? För så måste det ju vara om kardinalens teori är riktig.

Naturligtvis finns inte något sådant samband och jag tror inte heller att det finns något direkt samband mellan celibat och pedofili heller. Frågan är nog mer komplicerad än så. Varför vissa vuxna dras till barn på ett så snedvridet sätt, så att de har sexuellt umgänge med barn, har nog dessvärre många olika och komplicerade psykologiska förklaringar. Därför tror jag inte att det finns några generella samband. Men det är klart, jag tror inte heller att katolska prästers celibat underlättar i sammanhanget.

Kristendomen har en särställning i Sverige

Skolverket har föreslagit att alla världsreligioner ska behandlas lika i skolundervisningen, d v s i praktiken, kristendomskunskapsundervisningen ska minskas. Till min stora glädje så har skolminister Jan Björklund (FP) kritiserat detta förslag. För denna kritik har Björklund i sin tur fått kritik från de s k Humanisterna, som skrivit en artikel i Svenska Dagbladet, där de försöker leda i bevis att kristendomen inte varit med och byggt vårt svenska samhälle.

Humanisterna är en förening som säger sig arbeta för att vidmakthålla ett sekulärt samhälle. Jag anser mer att det är en förening som mer eller mindre arbetar mot varje form av gudstro och som är för ateism. De säger sig i och för sig ha medlemmar som är agnostiker, men de verkar föra en undanskymd tillvaro.

I en artikel svarar Jan Björklund på Humanisternas kritik. Björklund anser, helt riktigt, att kristendomen intar en särställning i Sverige bland religionerna. Björklund skriver att "Kristendomens påverkan på vårt lands historia och kultur har varit omfattande. Nästan alla större högtider vi firar har sina rötter i kristendomen. Mer än 80 procent av befolkningen är medlemmar i olika kristna samfund, även om samhället är alltmer sekulärt."

Jan Björklund får också stöd för sin argumentation i två artiklar, dels en av läromedelsförfattaren Micael Petterson, dels av Birgit Sawyer, pensionerad professor i historia.

För min personliga del blir jag väldigt ledsen när jag läser den typen av artiklar som presenteras av Humanisterna i Svenska Dagbladet. Jag kan förstå agnostiker, personer som inte vet vad de ska tro. Vem har inte tvivlat någon gång? Men att inte tro, att vara ateist, är ju en annan sak. Då anser man ju sig vara helt säker på att det inte finns någon gud, vilket i sig också faktiskt är en trosuppfattning. Ingen av oss med kristen livsåskådning kan leda i bevis att gud finns, lika litet som en ateist kan leda i bevis på att gud inte finns.

Därför blir jag glad över Jan Björklunds avslutning på svarsartikeln till Humanisterna. Han skriver: "Det är möjligt att en del ateister skulle önska att religion och kristendom kunde utraderas och att skolan skulle propagera mot religion. Men skolans uppgift är inte att ta ställning för eller emot olika livsåskådningar. Skolans uppgift är, anser jag, att undervisa om olika religioner, men lägga tyngdpunkten på den religion som påverkat oss mest."

Det går inte att uttrycka det hela mycket bättre än så!