Rudins absurda jämförelse och en artikel som gav en aha-upplevelse

Jag läser ganska så många tidningsartiklar under en vecka. Två av dem vill jag uppmärksamma här på bloggen.

Den första är en intervju med Tomas Rudin (S), oppositionsborgarråd i Stockholm. Han intervjuas i Dagens Nyheter under rubriken "Tomas Rudin - en man med en plan". Riktigt vad rubriken syftar på förstår jag inte riktigt, eftersom Rudin för mig mest är känd för att vara emot det nu beslutade förslaget om förnyelsen av Slussen. För mig är han den socialdemokratiske populisten som bara är emot de nya planerna, utan att ha något eget alternativ.

Men det är en sak som Rudin säger på slutet i artikeln som jag tycker är värd att kommentera. Där säger han följande, (efter att ha fått frågan om hur han kommenterar att han fått intern kritik för att fokusera kring kampanjer om graffiti):

"Jag skäms över att bo i en stad som har ”nolltolerans”, jag vill ha en ”toleranspolicy” där vi säger att vissa saker är okej. Allt som inte är olagligt ska vi acceptera. Att Folkpartiet, liberalerna, inte begriper det här är konstigt. I den här frågan är jag i sanning liberal. Den största frihetssymbolen i vår tid är Berlinmuren. På den ena sidan fanns det gatukonst och på den andra k-pistar. Och Folkpartiet har valt k-pistarna!"

För det första är inte Tomas Rudin liberal och för det andra så är den jämförelse som Rudin gör fullkomligt absurd. Han jämför alltså det elände som de boende i östra Berlin utsattes för med hans kampanj för grafitti. Jag tycker Rudin borde be alla de som flydde och försökte fly över till den västtyska gränsen för frihet om ursäkt för den jämförelsen.

Den andra tidningsartikeln som jag vill kommentera är en artikel i Svenska Dagbladet. Det är en debattartikel med rubriken "Sturmark har byggt upp en huliganrörelse". Jag har tidigare kommenterat Sturmarks organisation Humanisterna här i min blogg. Men med den här artikeln skulle man kunna säga att mycket av pusselbitarna faller på plats.

När jag första gången hörde talas om Humanisterna, eller Human-Etiska förbundet, som det då hette, var någon gång på 1980-talet. Jag uppfattade då att föreningen kämpade för att Sverige skulle vara fortsatt sekulärt och att man accepterade både ateister och agnostiker i föreningen.

Men på senare år har något hänt. Jag kan själv inte verifiera att det som står i artikeln (som är skriven av Börje Peratt) stämmer fullt ut, men det jag har märkt är att Humanisterna blivit en mer militant och intollerant organisation, där man mer har tryckt på att det är ateismen som gäller.

Eftersom jag själv är troende kristen blir jag både rädd och förskräckt över den ton som organsiationen Humanisterna numera har. Jag kan acceptera att folk inte delar min tro. Jag kan givetvis också acceptera att folk väljer att inte tro på någon gud överhuvudtaget. Men däremot har jag svårt att acceptera folk som förvägrar mig min tro och jag upplever att Humanisterna och Christer Sturmark står för den linjen. Ur den synvinkeln var Börje Peratts artikel en mycket stor aha-upplevelse.

Förakta inte andra människor!

En av människans sämsta egenskaper är förakt mot andra människor. Det kan visa sig på olika sätt, men det handlar alltsom oftast om förakt mot andras åsikter eller mot sådant som andra än de själva gillar att göra. Jag vill på inte något sätt påstå att jag är felfri i det här sammanhanget, men jag försöker att visa respekt för andra i så stor omfattning som möjligt.

Jag ska med två exemepel peka på vad jag menar. Det handlar om två helt olika typer av förakt, dels om förakt mot andra människors aktiviteter, dels förakt mot andra människors åsikter och tro.

Artisten Penilla Wahlgren har skrivit på sin blogg om Gekås i Ullared. För er som inte vet, så är Gekås ett gigantiskt stort lågprisvaruhus som ligger i halländska Ullared.

På sin blogg kritiserar Pernilla Wahlgren detta varuhus, som f ö även går som tv-serie i kanal 5. Bl a skriver hon; "Ursäkta mig. Men det var inte riktigt ”my cop of tea”, om man säger så….
Ärlig talat. Vilket fruktansvärt ställe!!
Och dit köar folk för att shoppa???!
Jag skulle inte ens åka dit om jag fick betalt! Och då är jag ändå en sån som kan shoppa överallt. T om på bensinmackar. Men det här var det absolut värsta jag sett!
VEM tycker att det är mysigt att springa runt med en kundvagn och trängas med folk i en hangarliknande lokal fylld av saker som man lika gärna kan köpa på Prisextra?!"

Lite längre ner i bloggen skriver hon; "Folk åker ju tydligen långväga för att handla där och vissa läääängtar efter att åka till Ullared och shoppa….?!
Är ni galna?! Det där är inte shopping! Det där är tortyr!"

Jag vill med en gång säga att jag inte är den som gillar shopping. Jag går sällan in i en affär för att bara kolla på något och jag brukar försöka gå ut därifrån så fort som möjligt. Men det skulle aldrig falla mig in att visa sådant förakt som Pernilla Wahlgren visar för de människor som tycker om det. I de avsnitt jag sett av tv-serien har jag både faschinerats och förundrats över hur samma människor återkommer med jämna mellanrum för att handla på Ullared. Själv har jag varit där en gång på "studiebesök", när vi var på semester i Halland och jag har inte någon större lust att åka dit igen. Men de som gillar att shoppa på Ullared ska få göra det, utan vissa artisters förakt för att de gillar det.

Den andra typen av förakt handlar om förakt mot en åsikt eller rättare sagt mot en tro. De s k Humanisterna bedriver med sin ordförande Christer Sturmark en ren klappjakt på de personer som är i närheten att försvara kristen tro och/eller kristendomen som sådan.

Nu senast bevisades detta i debatten som Sturmark hade när det gäller kristendomsundervisningen i skolan, där skolminister Jan Björklund (FP) inte velat minska undervisnngen i kristendom i förhållande till de andra världsreligionerna. För detta har Björklund fått kritik från Humanisterna, som är en förening som säger sig arbeta för att vidmakthålla ett sekulärt samhälle. Jag har mer och mer tyckt att de för en aggresiv kampanj mot kristendom och att de arbetar mot varje form av gudstro, samt att de mer och mer visar sitt förakt mot oss som har en tro på en Gud.

Nu har jag också fått belägg för att denna känsla är rätt och riktig, och det från mycket oväntat håll. I Svenska Dagbladet, under rubriken "Intolerans präglar Humanisterna", skriver den f d medlemmen i Humanisterna, Malin Jonsson, bl a att det i förbundet Humanisterna "finns ett ohöljt förakt för troende människor, och särskilt ett förakt riktat mot muslimer. Humanisterna har stängt in och begränsat humanismen så till den grad att jag efter 14 år i förbundet inte längre känner igen mig och därför lämnar det".

Det är uppenbarligen inte bara jag och andra kristna och troende, som känt förakt från Humanisterna. Nu finns även den känslan från de egna medlemmarna. Jag bara undrar när de s k Humanisterna ska bli humana?

Kristendomen har en särställning i Sverige

Skolverket har föreslagit att alla världsreligioner ska behandlas lika i skolundervisningen, d v s i praktiken, kristendomskunskapsundervisningen ska minskas. Till min stora glädje så har skolminister Jan Björklund (FP) kritiserat detta förslag. För denna kritik har Björklund i sin tur fått kritik från de s k Humanisterna, som skrivit en artikel i Svenska Dagbladet, där de försöker leda i bevis att kristendomen inte varit med och byggt vårt svenska samhälle.

Humanisterna är en förening som säger sig arbeta för att vidmakthålla ett sekulärt samhälle. Jag anser mer att det är en förening som mer eller mindre arbetar mot varje form av gudstro och som är för ateism. De säger sig i och för sig ha medlemmar som är agnostiker, men de verkar föra en undanskymd tillvaro.

I en artikel svarar Jan Björklund på Humanisternas kritik. Björklund anser, helt riktigt, att kristendomen intar en särställning i Sverige bland religionerna. Björklund skriver att "Kristendomens påverkan på vårt lands historia och kultur har varit omfattande. Nästan alla större högtider vi firar har sina rötter i kristendomen. Mer än 80 procent av befolkningen är medlemmar i olika kristna samfund, även om samhället är alltmer sekulärt."

Jan Björklund får också stöd för sin argumentation i två artiklar, dels en av läromedelsförfattaren Micael Petterson, dels av Birgit Sawyer, pensionerad professor i historia.

För min personliga del blir jag väldigt ledsen när jag läser den typen av artiklar som presenteras av Humanisterna i Svenska Dagbladet. Jag kan förstå agnostiker, personer som inte vet vad de ska tro. Vem har inte tvivlat någon gång? Men att inte tro, att vara ateist, är ju en annan sak. Då anser man ju sig vara helt säker på att det inte finns någon gud, vilket i sig också faktiskt är en trosuppfattning. Ingen av oss med kristen livsåskådning kan leda i bevis att gud finns, lika litet som en ateist kan leda i bevis på att gud inte finns.

Därför blir jag glad över Jan Björklunds avslutning på svarsartikeln till Humanisterna. Han skriver: "Det är möjligt att en del ateister skulle önska att religion och kristendom kunde utraderas och att skolan skulle propagera mot religion. Men skolans uppgift är inte att ta ställning för eller emot olika livsåskådningar. Skolans uppgift är, anser jag, att undervisa om olika religioner, men lägga tyngdpunkten på den religion som påverkat oss mest."

Det går inte att uttrycka det hela mycket bättre än så!