Ilija Batljan, nämndemannaarvoden och partisammanslagningar

För ca två veckor sedan avgick Ilija Batljan (S) från sin post som oppositionslandstingsråd i Stockholms läns landsting. Om någon vadhållningsfirma hade presenterat ett bra odds på att Batljan skulle avgå under innevarande mandatperiod, så hade jag nog kunnat tänka mig att sätta en rätt så rejäl slant på att så skulle bli fallet.

Ilija Batljan trivs nämligen inte i opposition. Han är tämligen van att bestämma. Som kommunalråd i Nynäshamn var det han som styrde och ställde och tog åt sig äran över positiva förslag, även om det inte alltid var han som var den som fixade till det hela. Det här fick jag själv erfara när Baltjan tog åt sig äran av att Sorunda vårdcentral öppnades under förra mandatperioden, fast det var jag som ordförande och resten av styrelsen för sjukvårdsstyrelsen söder, som såg till att den öppnades. Tvärtom var det hans socialdemokrater i landstinget som lade ner den förra vårdcentralen som fanns i Sorunda.

Nu ska (S) välja en ny gruppledare i landstinget. Om det blir det lika svårt att hitta, som det är för samma parti att hitta en ny partiledare, så lär det hela ta tid.

I veckan som gick var det också ett inslag på radion om den höga medelåldern för våra nämndemän. Trots uppmaningar från Domstolsverket om fler yngre personer, så minskar inte medelåldern. Tyvärr är det dessvärre inget konstigt med det. Domstolsverket och många andra kan skrika sig hesa över att de önskar en lägre medelålder, men det kommer inte att uppnås så länge den ekonomiska ersättningen är så katastofalt dålig som den är idag. Jag menar inte på något sätt att en nämndeman ska ha ett femsiffriga belopp för att deltaga en dag som nämndeman i t ex tingsrätten. Problemet är bara att med dagens ersättningsnivåer så känns det nästan som att man skänker bort sin tid gratis till samhället när man åtar sig uppdraget.

Jag satt i tingsrätten under några år i början av 2000-talet. Då var arvodet för en heldag 500 kr. Ersättning för förlorad arbetsförtjänst kunde jag få, men då fick jag inget arvode. Med andra ord så var det så att i bästa fall så att jag kunde få ut i ersättnng för det jag förlorade på att vara ledig från jobbet, vilket innebar att man kan säga att jag gjorde ett gratisjobb för samhället då jag satt som nämndeman. Med den typen av ersättningar kommer vi aldrig nå upp till Domstolsverkets mål.

Avslutningsvis upprepar jag mitt motstånd mot en sammanslagning mellan Folkpartiet och Centern. I en blogg av Rasmus Jonlund (FP) tar Rasmus upp en av de frågor som för mig blir problematiska vid en eventuell sammanslagning. I övrigt hänvisar jag till tidigare blogginlägg på den här sidan!

Socialdemokraternas budget är orealistisk!

December är ju en månad då det händer mycket. Det mest påtagliga är självfallet all julsress inför den 24:e december, men det händer också annat. I Stockholms läns landsting beslutas det om budget för 2011. Det är ganska så långdragna tillställningar som dessvärre kan kännas aningen sega.

Folkpartiet, tillsammans med den övriga alliansen, uppvisar en stark budget med ett överskott på drygt 700 Mkr. Landstingsskatten förblir oförändrad och satsningar görs på både sjukvård och kollektivtrafik. Under 2011 kommer också ett nytt ersättningssystem för husläkarmottagningarna, vilket jag ser fram emot och med säkerhet kommer att kommentera här på bloggen vid andra tillfällen.

Även oppositionen har lagt sina förslag. Både miljöpartiet och vänsterpartiet vill höja skatten, medan socialdemokraterna nu frångår det de sa i valrörelsen och föreslår nu oförändrad skatt. Det är i och för sig bra, men deras balans- och resultaträkning är däremot en bluff med siffror av sällan skådat slag. Något som resulterar i att deras budget inte skulle gå att genomföra.

Eller i och för sig, det skulle nog gå. Problemet är bara vad som i så fall händer. (S) föreslår nämligen ganska så drastiska besparingar på den s k administrationen. Naturligtvis går det att effektivisera administration. Det gör det alltid. Men för att kunna göra de kraftiga besparingar som (S) vill göra, så handlar det om extremt många personer som faktiskt måste sägas upp.

Att kraftigt skära ned administrationen, eller som det också populärt brukar heta, rationalisera i byråkratin, kan förefalla vara bra. Det är ju bara det att de där byråkraterna faktiskt också gör något. De rullar inte tummarna dagarna i ända. Jag själv råkar vara en av dem, om än inte inom landstinget. Men jag och många av mina kollegor är de som förser politiker med underlagsmaterial för beslut. Det konstiga är att det oftast är den typen av politiker som skriker högst om att skära i byråkratin som samtidigt kräver betydande utredningar och underlag för sina beslut och som med motioner och interpellationer gör att "vi byråkrater" faktiskt får mer jobb.

Så det hela går faktiskt inte ihop. Om man menar allvar med att skära kraftigt i byråkratin, så kommer det ske på bekostnad av underlag för politiska beslut. Det är vi byråkrater som är mellanledet mellan de som direkt jobbar i verksamheten och den politiska nivån. Om det sker drastiska besparingar på administrationen, så kommer det obönhörligen att drabba den politiska nivån. Jag tror faktiskt Ililja Batljan och hans socialdemokrater är mer kloka än så, och ser mer budgetposten "nedskärningar i byråkratin", som ett spel för galleriet!



Läs även bloggar av Birgitta Rydberg och Anna Starbrink.

Ilija Batljan, Anton Abele och Dulee Johnson

Oppositionslandstingsrådet Ilija Batljan går idag till angrepp mot Mona Sahlin. I Expressen kritiserar han det socialdemokratiska partiet för "avsaknad av politik". I flera avseenden ger jag Batljan rätt, bl a när han säger att socialdemokraterna förlorade på det rödgröna samarbetet. Det skvallrar ju inte minst valresultatet om, där ju miljöpartiet blev det stora rödgröna vinnarpartiet.

Däremot så vet jag inte om just Ilija Batljan är rätt person när det gäller förklaringar till varför socialdemokraterna förlorade valet. Han stod nämligen själv för ett av de största självmålen i valrörelsen med sitt s k "butlerförslag", något som jag kommenterat i ett tidigare blogginlägg. I en undersökning som Expressen gjorde, så var det ca 70% som tyckte att det var ett dåligt förslag.

Vidare har jag noterat att 18 år unge Anton Abele (M) nu tar plats i riksdagen. Anton blev känd när han efter dödsmisshandeln av Riccardo Campogiani 2007 startade ett mycket uppmärksammat upprop mot gatuvåld. Det var ett mycket bra initiativ och satte än en gång fokus på det våld som dessvärre helt oprovocerat då och då dyker upp på Stockholms gator.

Det är naturligtvis upp till moderaterna att placera vilka kandidater man vill på sin riksdagslista och jag har inget emot att yngre personer kommer in i riksdagen. I riksdagen ska det finnas plats för både yngre och äldre, men jag blir lite betänksam när en person i stort sett kommer direkt från gymnasiet in i riksdagen och i partisammanhang enbart blivit känd för en enda sak, om än med en enormt stor uppmärksamhet.

Även om jag här ovan låter lite kritisk, så önskar jag Anton Abele (och f ö även alla andra riksdagsledamöter) lycka till med sina uppdrag!

En som jag däremot inte vill önska lycka till, utan som jag nu vill slippa för gott, är AIK:s fotbollsspelare Dulee Johnson. Johnson sitter anhållen misstänkt för våldtäkt och för vilken gång i ordningen som det är "strul" med denne spelare vet jag inte. AIK har, för vilken gång i ordningen vet jag inte, stängt av honom från spel. Som AIK:are känner jag sorg över att vi överhuvudtaget har tagit honom till klubben, men låt nu det här bli det som gör att vi säger tack och adjö till Dulee Johnson för alltid! Hans lagkamrater har tröttnat och det har jag också gjort - för länge sedan.

Socialdemokraterna vill vinna valet till vilket pris som helst!

Jag har tidigare här på min blogg skrivit att desperationen är stor hos (S). Nu finns fler och mer uppenbara exempel på det. Det mest slående är det valfusk som förekommit i Huddinge och som flera tidningar, bl a Expressen nu rapporterar om. Enligt de uppgifterna ska personalen vid tre olika bibliotek i kommunen slagit larm till kommunens valhandläggare. I en promemoria konstaterar tjäntemännen bl a följande:

Röstmottagarna har upplevt tillvägagångssättet som mycket aggressivt och obehagligt."Han konstaterar också att "valarbetare från socialdemokratiska partiets valstuga utanför biblioteket vid upprepade tillfällen kom in i biblioteket för att hjälpa väljare att få ut sitt röstkort och sedan hjälpa till inne i röstningslokalen och peka ut valskärmen och lämna med valsedlar från socialdemokraterna."

Ovanstående är givetvis fullständigt oacceptabelt och borde vara ovärdigt ett s k demokratiskt parti.

Ett annat tecken på socialdemokraternas desperation är något som man skulle kunna kalla för "Dinosauriernas återkomst" eller något liknande. Jag tänker då på att gamla avdankade socialdemokratiska ministrar som t ex Ingvar Carlsson, Bosse Ringholm och Bengt Göransson, skrivit en debattartikel i Dagens Nyheter på temat "Vi tar strid för vår partiordförande". Att en sådan artikel ens behöver skrivas är bara det ett tecken på desperation. Att sedan en av undertecknarna, Göran Persson, i och med detta framstår som en stor hycklare är en annan sak, eftersom han för inte så länge sedan kritiserade Mona Sahlin högt och ljudligt i en annan tidning.

Men desperationen finns också i form av ljug om alliansens politik. I tisdags så hade vi vårt sista landstingsfullmäktige innan valet. Alliansen blev då anklagad för att slösa med skattebetalarnas pengar. Med tanke på att vi under hela den här mandatperioden uppvisat överskott varje år på ca 1 miljard kronor, så framstår påståendet som rätt så horribelt. När sedan gruppledaren Ilija Batljan (S) säger att det går att skära ned hälften av landstingets administativa personal, så är detta inte trovärdigt. Inför den här mandatperioden gjorde alliansen avsevärda nedskärningar bland landstingets anställda. Jag utesluter givetvis inte att det går att effektivisera ytterligare, men inte så drastiskt som Batljan påstår.

Sedan var jag igår kväll på en spårvägsdebatt mellan Stella Fare (FP) och Jan Valeskog (S). Senast Valeskog uttalade sig så krävde han Christer G Wennersholms (M) avgång som trafiklandstingsråd. Stella Fare fick inget avgångskrav på sig, men väl en massa påståenden och siffror i luften som ett bevis på att spårvagn city var det värsta som allliansen kommit på. Likt hans partikamrat Lars Dahlberg (S) i en tidigare debatt, försökte Valeskog framstå som spåvagnsvänlig när han sa att alliansen borde ha startat med att konvertera busslinje 4 till spårvagn. Helt plötsligt har den konverteringen blivit högsta mode hos (S). Konstigt nog har man aldrig någonsin nämnt det förrän i slutet av den här valrörelsen. Tala om desperation och brister i trovärdighet!

Vårdval Stockholm är en succé - oavsett vad Batljan än säger

Jag har skrivit ganska många gånger om Vårdval Stockholm här på min blogg. Nu känner jag behov av att göra det ytterligare en gång. Anledningen är en artikel av det socialdemokratiska oppositionslandstingsrådet Ilija Batljan, som idag publiceras i Svenska Dagbladet.

I artikeln hänvisar Batljan till den rapport som gjorts av Karolinska institutets Folkhälsoakademi, men dessvärre verkar Batljan läsa den rapporten som en viss avskyvärd potentat läser bibeln. Om man däremot läser rapporten mer noggrant framgår bl a att
- Invånarna i länet utnyttjar vården mer, framförallt har antalet läkarbesök ökat
- Kostnaden per invånare har sjunkit, men inte på bekostnad av den patientupplevda kvaliteten
- De tunga tidskrävande patienterna har ökat sina vårdkontakter mer än andra, vilket enligt experterna kan tolkas som att mottagningarna inte försöker undvika vårdkrävande patienter mer än andra
- Farhågorna om att nya mottagningar bara skulle etableras i länets rikare delar har inte förverkligats (trots att den sk socioekonomiska ersättningen togs bort)

Vidare påstår Batljan att företrädare för alliansmajoriteten skulle ha erkänt att Vårdval Stockholm misslyckats. Detta är inte heller sant, vilket bl a framgår om man t ex läser min partikollega och gruppledare Birgitta Rydbergs blogg. I den skriver Birgitta bl a att ”Vi backar inte – Vårdvalet har varit framgångsrikt. Vi tänker aldrig återgå till det tidigare orättvisa systemet med ett trubbigt socioekonomiskt index och pengapåsar som fördelades lite slumpartat, utan att vi visste att invånarna verkligen fick vård för pengarna.”

Det är precis det som det handlar om. För första gången så söker personer i socialt svagare områden vård i lika hög utsträckning som personer i mer välbärgade områden och till skillnad gentemot förra mandatperioden, då Batljans partikamrater styrde, så får nu alla den vård som de önskar och de är dessutom rätt så nöjda med densamma.

Det som det nu handlar om är inte att backa, utan att utveckla vårdvalet. Därför planerar alliansmajoriteten i landstinget för en förändring av Vårdval Stockholms ersättning mot en mer individuell ersättning. Större vårdtyngd ska ge mer pengar. Ca 30 % av ersättningen ska på så sätt kunna knytas till den enskilde individen.

Varken medelklassen eller befolkningen som bor i socialt svagare områden har förlorat på Vårdval Stockholm. Istället är vi alla vinnare. Men inget system är så bra så att det inte kan göras bättre. Under nästa mandatperiod förbättrar vi Vårdval Stockholm ytterligare!

Läs gärna också bloggar av Christoffer Fagerberg och Hans Åberg i samma ämne.

Stockholmarna vill inte ha någon butler i t-banan

För några dagar sedan skrev jag om det socialdemokratiska förslaget om s k butlertjänster i tunnelbanan. Det var många med mig som, av olika anledningar, var negativa till förslaget. Nu har det också visat sig att även Stockholmarna i gemen tycker att förslaget är dåligt. Expressen kan idag berätta att en undersökning som de har gjort via Demoskop visar att mer 70% tycker att det är ett dåligt förslag.

Men trot eller ej, socialdemokraterna ger sig inte för det. De menar på fullt allvar att förslaget är bra och jag har sett försvar för idén från allt ifrån lokala socialdemokrater i Södertälje till Ilija Batljan själv.

Det är inte underligt att det går dåligt i opinionen för socialdemokraterna.

Skanska har vunnit Nya Karolinska i konkurrens

Igår skrev jag här på min blogg att jag anser att det är bra att Nya Karolinska sjukhuset byggs med en OPS-lösning och att Ilija Batljan (S) är fel ute när han kallar upplägget för en blåsning av skattebetalarna.

Jag har nu blivit uppmanad att förklara hur landstinget kunde acceptera en enda anbudsgivare, d v s Skanska. I det sammanhanget vill jag hänvisa till en intervju i Svenska Dagbladet med finanslandstingsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M). I intervjun säger Catharina bl a att landstinget hela tiden haft insyn i Skanskas anbud och kostnader och att anbudet under processen granskades genom att jämföra kostnader och lösningar med ett framtaget fiktivt sjukhus.

Men allt detta förutsätter givetvis det som Elmsäter-Svärd säger i den senare delen av intervjun, nämligen att Skanska aldrig känt till att de har varit den enda anbudgivaren. De visste inte om det förrän beslutet fattades. Därmed så anser jag kriteriet om konkurrens uppnås, eftersom Skanska i det läget inte visste att de bara tävlade med sig själva och att det enda som kunde göra att de inte fick anbudet, var att processen avbröts. Mot allt detta som bakgrund känner jag mig helt trygg i beslutet.

En OPS-lösning är bra för Nya Karolinska sjukhuset

Oppositionslandstingsrådet Ilija Batljan (S) har fått för sig att upphandlingen av Nya Karolinska sjukhuset innebär en blåsning för oss skattebetalare och att vi därmed kommer få betala ett överpris till entreprenören Skanska. Allt detta enligt en artikel i Svenska Dagbladet. Enligt min åsikt är detta helt felaktigt!

Landstinget är bra på sjukvård, kollektivtrafik, kultur och regionplanering, men däremot inte bra på att byggnationer. Eftersom vi vet vad vi vill ha, men inte hur det ska byggas, så har vi valt en s k OPS-lösning, som innebär ett samarbete mellan det offentliga, d v s i det här fallet landstinget och det privata, för att vi ska kunna genomföra detta gigantiska och komplexa projekt.

Alla partier har varit för att bygga ett nytt sjukhus, däremot har oppositionen hellre velat bygga i en traditionell samverkansentreprenad. Detta skulle ha inneburit lägre räntekostnader, eftersom landstinget lånar till lägre ränta än privata bolag. Men samtidigt så innebär en sådan lösning att landstinget då skulle stå för all risk, t ex för extra kostnader i samband med förseningar, fördyringar eller felbyggnation, vilket inte är helt ovanligt i den här typen av större projekt.

Vi behöver inte gå längre än till projekt som Norra länken och Citybanan för att konstatera att de projekten både blivit försenade och fördyrade. Därför har det varit viktigt för oss i alliansen att försäkra oss om att detta inte händer det nya sjukhuset. Problemet är bara att den typen av försäkringar inte är gratis. Det är därför sorgligt att oppositioneen nu använder argument som att vi skattebetalare har blivit blåsta, när vi egentligen har försäkrat oss mot förseningar och fördyrade kostnader. Alternativet hade varit att låta skattebetalarna stå för risken och hoppas att kalkylerna håller. En sådan strategi har alltför många gånger visat sig vara fel väg.

Det är bara att konstatera att det nu inte enbart är Förbifart Stockholm som i oppositionens värld skall försenas och eventuellt helt stoppas, utan att det nu också riskerar att bli samma sak med Nya Karolinska, om olyckan är framme och oppositionen vinner landstingsvalet. Det är bara att hoppas att så inte blir fallet den 19 september!

Är det enbart privata vårdgivare som fuskar?

Den senaste veckan har åtskilliga media haft artiklar och inslag om att olika typer av vårdbolag fuskar med tidrapportering och diagnossättning för att på så sätt öka sin ersättning. Det är alltid oacceptabelt med vårdgivare eller vårdpersonal som fuskar, tar för mycket betalt av landstinget eller utför felaktiga behandlingar. Sådant fuskande och felande ska uppmärksammas, åtgärdas och även bestraffas på lämpligt sätt.

Samtidigt är det viktigt att betona att den absoluta merparten av alla som jobbar och verkar i vården hela tiden jobbar hårt med patienternas bästa för ögonen och med stor ansvarskänsla för de skattemedel man använder.

När nu Socialdemokraterna vill sätta åt fuskande vårdgivare med olika åtgärder som de presenterade tidigare i veckan så bör man veta att vi från majoriteten redan i höstas beslutat oss för att lägga mer kraft på uppföljningar och utvärderingar för varje år. Sedan i höstas finns också en särskild medicinsk revision som ska utföra 40-50 granskningar per år. Risken att upptäckas ska vara stor, ingen ska veta i förväg vem som granskas och när detta i så fall kommera att ske.

Socialdemokraternas nye gruppledare Ilja Batljan har gått ut hårt så här i början av sin landstingskarriär. I de här sammanhangen vill han införa dryga straff för den vårdenhet som missbrukar sin ställning eller förfar bedrägligt. Det är bra, men lika viktigt är att bygga upp kompetens och strukturer för kvalitetsutveckling inom landstinget.

Avslutningsvis två saker. För det första så ska man nog ha klart för sig att även om det nu uppdagats att det är privata vårdgivare som nu har fuskat, så kan man inte utesluta att även en och annan landstingsdriven vårdenhet också gör det. I andra sammanhang har ju det visat sig tidigare. För det andra så har vissa i oppositionen fått för sig att det är själva Vårdvalet som gjort att fler fuskar. Det är att göra det alltför enkelt för sig. Att hitta ett ersättningssystem som det är omöjligt att fuska med är nog omöjligt, oavsett om vi kallar det för Vårdval eller inte.

Socialdemokraterna är inte trovärdiga när det gäller nytt sjukhus i Södertälje

I Länstidningen har tre socialdemokrater, Ingela Nylund Watz , oppositionslandstingsråd, Ilija Batljan, tilltänkt nytt oppositionslandstingsråd och Inger Ros, 2:e vice ordförande i sjukvårdsstyrelsen söder, skrivit en debattartikel om deras tidigare förslag om nytt sjukhus i Södertälje.

I artikeln kräver författarna svar från den moderata landstingsledningen hur de ställer sig i frågan. Moderaterna får naturligtvis tala för sig själva, men jag vill med anledning av den socialdemokratiska artikeln ge några kommentarer.

Jag anser att socialdemokraterna inte är trovärdiga i den här frågan. Det är dessutom på gränsen till hyckleri när en av artikelförfattarna, Ingela Nylund Watz, så sent som under den förra mandatperioden stod i det främsta ledet för att lägga ned hela sjukhuset, nu säger sig vilja bygga ett nytt sjukhus. Det här kan inte ses som något annat än ett försök att flirta in sig hos södertäljeborna i en fråga där den socialdemokratiska trovärdigheten är noll.

Till råga på allt så vill de dessutom bygga en särskild neonatalavdelning tillsammans med det BB som finns idag. När jag under förra mandatperioden, (då bl a socialdemokraterna satt vid makten), i frågor och interpellationer framförde den åsikten, så var det aldrig tal om att bygga någon sådan avdelning. Det har också visat sig att det föds för få barn på Södertälje sjukhus för att det en investering i en neonatalavdelning ska kunna bära sig.

Frågan om framtida ombyggnad, utbyggnad och/eller tillbyggnad av Södertälje sjukhus finns med i den ordinarie planeringen. Sjukhusledningen har på ett normalt sätt väckt den frågan och utredningar pågår. Det är beklämmande att sossarna nu försöker leka första försvarare av Södertälje sjukhus, när man under förra mandatperioden stod i det främsta ledet för att lägga ned detsamma!

Mitt första nyhetsbrev för 2010

Idag har jag skrivit ihop och skickat iväg mitt första nyhetsbrev för året. Mitt nyhetsbrev kallar jag för OLOVS ORD och jag skickar ut det till de som vill ha det ca en gång per månad. Jag ser mitt nyhetsbrev som ett komplement till min blogg. Du kan bli uppsatt på min sändlista för brevet om du kontaktar mig, lättast i så fall på min e-mailadress olov.lindquist@politik.sll.se

Du kan läsa hela nyhetsbrevet om du klickar här. Här nedan följer endast ett litet avsnitt av brevet.

DET ÄR INTE DET SOCIALDEMOKRATISKA KOMMUNALRÅDET ILJA BATLJANS FÖRTJÄNST ATT VI KOMMER FÅ EN VÅRDCENTRAL I SORUNDA
I min egenskap av ordförande i sjukvårdsstyrelsen söder har jag och vice ordföranden i samma styrelse, Gunilla Helmerson (M), skrivit en debattartikel till Nynäshamnsposten om den framtida vårdcentralen i Sorunda, som efter fem år ser ut att kunna komma åter till orten. Hela Nynäshamns kommun hade länge en problematisk situation för primärvården. Den gamla landstingsdrivna vårdcentralen i Sorunda stängdes 2004 av den dåvarande majoriteten, bestående av (S), (V) och (MP). I ett tidigare nummer av Nynäshamnsposten hade Nynäshamns kommunalråd Ilja Batljan (S) försökt ta åt sig äran för att en vårdcentral nu är på väg att öppna igen. I debattartikeln hävdar vi att detta är på gränsen till hyckleri, eftersom det var hans egna partikamrater i landstinget som såg till att den lades ned. Det var först sedan vi i alliansen införde Vårdval Stockholm som läget har ljusnat för Nynäshamnsborna, inklusive boende i Sorunda. Nu finns det flera vårdcentraler i Nynäshamn och senare under året också en i Sorunda. Det är definitivt inte Ilja Batljans förtjänst!