Även ett justitieråd borde ha omdöme!

Göran Lambertz är uppenbarligen en debattglad person. När Lambertz var justitiekansler uttalade han sig om väldigt mycket. I den rollen tycker jag att det för det mesta var helt ok. Men i Lambertz nya roll, som justitieråd, känns det ytterst tveksamt.

Ett justitieråd är en domare i Högsta domstolen. Han är således domare i landets högsta domstol för tvistemål, brottmål och ärenden som har avgjorts av hovrätter. En domare i Högsta domstolen får inte inneha eller utöva något annat ämbete. Däremot kan de åta sig uppdrag som till exempel skiljeman.

Högsta domstolen ska som första domstol ta upp mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av statsråd, justitiekansler eller andra typer av högre uppdrag. Men i övrigt är Högsta domstolen sista instans för överklaganden.

När ett mål har avgjorts av en hovrätt kan det överklagas till Högsta domstolen. Domstolen beslutar då först om prövningstillstånd, d v s om målet överhuvudtaget ska tas upp av Högsta domstolen. (Det finns dock undantag då Högsta domstolen måste ta upp ett ärende).

Högsta domstolen tar också upp ärenden om resning, d v s om ett ärende som en gång har avgjorts skall tas upp på nytt. För att resning skall beviljas krävs att nya omständigheter har framkommit som kan påverka domen.

Göran Lambertz har under sin tid som justitieråd uttalat att Tomas Quick är skyldig till flera av de mord som han nu friats från, att Polisen gjort ett dåligt jobb med Palmeutredningen och nu senast uttalade han att våldtäktsdomen mot Billy Butt borde omprövas.

Jag är ingen jurist, men att en domare i Högsta domstolen uttalar sig om än det ena och än det andra känns inte rätt. Naturligtvis har vi alla som bor i Sverige en grundlagsfäst yttrandefrihet, så även justitieråd, men jag hävdar att justitieråden, inklusive Lambertz, måste använda sin yttrandefrihet med omdöme. Jag tycker det är märkligt att en ledamot av Högsta domstolen inte förstår det!

Blåsarsymfonikerna lever!

I mitt förra blogginlägg skrev jag om den svåra ekonomiska situation som Blåsarsymfonikerna hamnat i. I tisdags kom det glädjande beskedet att landstinget ger Blåsarsymfonikerna det förskott som föreningen behöver för att leva vidare.

Därmed är dock inte problemen ur världen. Men med en ny reviderad ekonomisk plan så finns det stor chans att föreningen framöver klarar sig igenom de framtida svårigheterna. Planen lever upp till de krav som landstingets kulturnämnd satt upp och utgår från att hyreskontraktet upphör tidigare än beräknat och att hyran sänks. Dessutom ska man spara in på marknadsföring och på konsulter. På så sätt räknar Blåsarsymfonikerna med att kunna fortsätta driva konsertlokalen Musikaliska med vinst under 2013.

Tisdagen den 25 september blev därför en glädjens dag för för oss alla som kämpat för att Blåsarsymfonikerna även ska kunna höras i fortsättningen. Som f d ledamot i styrelsen för Blåsarsymfonikerna kan jag inte annat än att säga grattis och lycka till framöver!

Läs också gärna vad kulturlandstingsrådet Anna Starbrink skriver om Blåsarsymfonikerna på sin blogg!

Blåsarsymfonikernas ekonomiska problem

Den ekononomiska situationen i Blåsarsymfonikerna har varit ett aktuellt tema under den gångna veckan, både i Dagens Nyheter och på VD Fredrik Österlings blogg. Sedan 2009 har jag varit landstingets representant i Blåsarsymfonikernas styrelse. Tisdagen den 11 september 2012 lämnade jag in min avsägelse för detta uppdrag. 

Blåsarsymfonikerna, som är en förening och som är ägare till ett bolag, (Musikaliska Nybrokajen AB), har länge haft ekonomiska problem. När jag kom med i styrelsen hade föreningen ett balanserat underskott på ca 2,5 Mkr. Redan från början hävdade jag att föreningen måste ha som ambition att få ned detta underskott. I detta sammanhang är det viktigt att komma ihåg att landstinget inte är ägare till Blåsarsymfonikerna eller till Musikaliska. Detta är en stor skillnad, t ex i förhållande till Kungliga filharmonikerna i Stockholms konserthus, där landstinget har ett ägaransvar. Detta anser jag spelar stor roll.

Fram till 2011 hade Blåsarsymfonikerna sin verksamhet i Sickla. Detta i ganska så dyra och inte heller så väl anpassade lokaler för sitt ändamål. Under större delen av 2010 undersöktes en flytt och såsmåningom fick styrelsen information av VD om att en flytt till Nybrokajen 11-13 var möjlig.

Jag har avgått ur styrelsen på grund av den kritik som riktas i en PM författad av kuturförvaltningens chef Hans Ullström. I denna riktas kritik mot styrelsen på flera punkter, men bl a när det gäller engagemanget i bolaget Musikaliska och ägandet av lokalerna vid Nybrokajen 11-13. Det här är också en av punkterna där jag så här i efterhand kan tycka att styrelsen gjorde ett strategiskt misstag, även om engagemanget i lokalerna omgärdades av en hel del otur.

Landstinget har i många år givit förskott på det bidrag som Blåsarsymfonikerna skulle få nästkommade år. Så gjordes även under 2011. Detta har varit nödvändigt beroende på den hårt ansträngda ekonomiska situationen, framförallt den likviditetsmässiga. Om inte landstinget hade ställt upp på tidigare förskott, hade Blåsarsymfonikerna ännu tidigare hamnat i den situation som de är i nu. 

Men till skillnad från tidigare år, så hade nu landstingets kulturnämnd ett tillägg till beslutet om förskott. Kulturnämnden ville nämligen att det skulle upprättas en ekonomisk plan som gjorde att Blåsarsymfonikerna framöver skulle undvika att inkomma med begäran om förskott.

Det som sedan inträffade var att bolaget Musikaliska gick med stor förlust. Även föreningen gick med förlust och det samlade balanserade underskottet för bolag och förening uppgick i storleksordningen till ungefär 6 miljoner kronor.

Jag insåg att detta var på väg att bli en stor katastrof. Några i styrelsen, där både anställda och några som är rekryterade externt sitter, såg det som självklart eller i varje fall nästintill självklart att det var landstinget som skulle rädda situationen genom att gå in med pengar. Jag försökte då påtala att detta definitivt inte var en någon självklarhet. Jag menade istället att vi skulle arbeta i enlighet med landstingets önskan, d v s att ta fram en åtgärdsplan för att förhindra framtida förskott och dessutom reda ut vår ekonomiska situation.

I april såg jag mig tvungen till att skriva en skrivelse till styrelsen. Skrivelsen gick ut på att Blåsarsymfonikerna inte med automatik kan räkna med (som jag uttryckte det) "att någon extern organisation ordnar upp finanserna". Med detta ville jag markera att det definitivt inte fanns någon automatik i att landstinget, staten eller någon annan offentlig aktör, bara skulle gå in och täcka ett så stort underskott.

Jag ville också med skrivelsen säga att vi skulle följa landstingets beslut och upprätta en plan för hur förskott skulle undvikas framöver. Styrelsen beslutade i enlighet med min skrivelse, men jag inser nu att jag borde ha lagt den ca två månader tidigare.

Vi är många som bär ansvar för den uppkomna situationen. Landstingets kulturnämnd sammanträder den 25 september. Då tar nämnden ställning till Blåsarsymfonikernas ansökan om bidrag. Förhandsbeskedet är att ansökan kommer att avslås. Det kan naturligtvis rent teoretiskt bli någon form av politisk uppgörelse, men min bedömning är att det dessvärre är politiskt omöjligt. Jag beklagar det och jag beklagar hela den uppkomna situationen. Jag kan bara hoppas att situationen på något sätt löser sig. Hur vet jag inte.
         

En AIK inspirerad blogg!

Dagens blogg är helt AIK-inspirerad. Imorgon händer nämligen minst två saker som AIK är involverade i, bland mycket annat.

Det första är det s k Gnagisloppet, som är en löptävling för barn mellan 6-12 år. Läs mer här!

Det andra som AIK är involverade i (på flera olika sätt) är Solnadagen. En höjdpunkt blir givetvis fotbollslaget som nyss gjorde en bragd i Moskva, men även andra idrotter kommer vara närvarande, t ex innebandyn, där jag själv är involverad.

Välkomna till en rolig dag! 

(S) går bakåt i SIFO och spårvagnar är en självklarhet!

I dagens SIFO-undersökning backar socialdemokraterna med 4,5 % till 34,3%. Det är första gången med den nye partiledaren Stefan Löfven som en så här kraftig tillbakagång inträffar. Löfven har ända sedan han blev partiledare hållit en låg profil, till skillnad från sin företrädare Håkan Juholt som högg på det mesta som rörde sig i politiken.

Om den här tillbakagången får Löfven att bli mer offensiv är väl svårt att veta. Men helt klart är att taktiken känns igen från tiden då Mona Sahlin påbörjade sin partiledartid. Den gick ut på att säga så lite som möjligt och undvika svar i kontroversiella frågor. Jag vill inte dra alltför många liknelser mellan Sahlin och Löfven, men helt klart är ju närmare vi kommer valet 2014, desto mer säkert är det att Löfven och socialdemokraterna måste visa färg och ställningstaganden, även i de frågor som känns obekväma.

Spårväg city, etappen mellan Hamngatan och Djurgården, har nu funnits i dryft två år. Spårvägens resenärer tillhör SL:s allra nöjdaste, punktligheten för spårvagnen är bland det bästa i hela SL-trafiken och ökningen av antalet resenärer är påtaglig. Antalet har överträffat gamla busslinje 47 med hästlängder. Under juli hade spårvagnen i genomsnitt ca 25 300 resenärer per dag, vilket är betydligt fler än SL:s beräkningar.

Mina slutsatser av detta är givna. Ni kan läsa om dem på min hemsida, men kort sett går de ut på att införa spårvagnstrafik på SL:s stombusslinjer så fort som möjligt och även bygga spårväg till Karolinska och inget annat. När ska alla skeptiker, inklusive socialdemokraterna, förstå detta?

Vem bör dömas till fängelse?

Efter domen i Moskva mot den ryska punk- och feministgruppen Pussy Riot för huliganism, så finns det anledning att fundera över vilka som borde och inte borde dömas till fängelsestraff och även vilka som borde få sitta av sina fängelsestraff.

En rysk kyrka kanske inte var den mest lämpligaste platsen som Pussy Riot valde för att föra ut sitt budskap. Protesten borde kanske ha framförts på en annan plats och vid ett annat tillfälle. Men oavsett detta så är det givetvis fullständigt absurt att de tre gruppmedlemmarna döms till fängelse. Som mest kan jag tycka att gruppen har visat lite dåligt omdöme när de framfört sina protester i en kyrka, men dåligt omdöme brukar man sällan få fängelse för. Utan att exemplifiera, så finns det bra många personer som genom historien visat prov på dåligt omdöme, men som värst brukar domarna i sådana fall på sin höjd bli böter.

En annan person som råkat illa ut är Julia Tymosjenko. Hon har dömts till hela 7 års fängelse för maktmissbruk. Men här handlar det mer om att den sittande presidenten i Ukraina, Viktor Janukovytj, vill få bort en politisk motståndare. Så givetvis har Pussy Riot och Julia Tymosjenko ingenting med varandra att göra, mer än att de är felaktigt dömda. Det är möjligt att man även i Tymosjenkos fall kan säga att hon hade dåligt omdöme när hon skrev på avtalen om gasleveranser med Ryssland, men i de allra flesta länder som med gott samvete kan kalla sig för rättsstater, hade inte någon åklagare ens funderat på att åtala Tymosjenko.

En person som däremot åtminstone borde prövas mot rättvisan är Julian Assange. Under ett besök i Sverige i augusti 2010 anhölls Assange i sin frånvaro misstänkt för våldtäkt och sexuellt ofredande av två kvinnor. Efter många turer så häktades Assange i sin frånvaro och den 7 december rapporterades att han gripits av brittisk polis då han kommit till polisstationen. Den 16 december släpptes Julian Assange fri mot borgen och återigen efter många turer och överklaganden har Assange nu fått asyl i Ecuador (av alla länder på jorden).

Förutom att Assange i mina ögon med fog kan kallas för en rättshaverist, så är det rent fegt av honom att inte låta sin sak bli prövad i svensk domstol. Om detta har för övrigt även riksdagsledamoten Carl B Hamilton (FP) skrivit om.

Jag vet inte om Assange är skyldig, men är han det, så anser jag med fullständig bestämdhet att han bör skickas i fängelse här i Sverige. Däremot borde en demonstrerande punkgrupp i Ryssland och en före detta preminärminister i Ukraina omdelbart släppas på fri fot!


   

Sommaruppehållet är över!

Det var länge sedan jag skrev här på bloggen nu. Som så många andra har jag haft semester och sommaruppehåll från bloggandet. Men nu, efter återgång till jobb och annat, så börjar det mesta kännas lite mer normalt igen.

Det har naturligtvis hänt en hel del under min frånvaro från bloggandet. Men jag lämnar konflikten i Syrien och OS (för att ta två vitt skilda händelser) därhän och försöker istället blicka lite framåt och jag håller mig då till min egen lilla värld, trafikpolitiken här i Stockholm och i länet i övrigt.

Det blir nämligen en ganska så intressant höst. I december kommer landstingets trafiknämnd att fatta beslut om en förstudie, som bygger på den stomnätsstrategi som tidigare antagtis. Detta är viktigt ur främst två synvinklar, dels för att det avgör hur den framtida Hagastaden ska trafikeras, dels för att det anger en inriktning för om de blå bussarna i Stockholms innerstad ska konverteras till spårvagnar och i så fall i vilken takt detta ska ske.

En förstudie är dock inte ett beslut om att genomföra några projekt, men beslut om genomförande måste också komma inom kort, eftersom projektet för Hagastaden har en kritisk tidpunkt, nämligen det år, 2017, som Nya Karolinska ska vara färdigt.

Jag vågar ännu så länge inte tro på vare sig spårväg till Hagastaden eller på de nuvarande blåbusslinjerna. Men jag hoppas!

Avslutningsvis. Det är inte så ofta som jag här på blobben gör reklam för mig som person. Mest gör jag ju det indirekt genom tyckande. Men nu kan jag inte låta bli - mest på grund av stolthet!

Vid AIK Innebandys årsmöte den 19 juni valdes jag till ordförande. Det är ett stort förtroende, som givetvis också är förpliktigande, men som jag tycker är oerhört roligt. Tack alla underbara AIK:are för det förtroendet!

Eftersom jag också ibland också extraknäcker som statist så vill jag tipsa om två helt olika filmer där jag är med. Den första är en reklamfilm för Suzuki

I den andra är jag med som journalist i inledningsscenerna till filmen Cockpit . Den får ni gärna gå och se på bio. Gör det! Inte bara för att försöka se om ni hinner att se mig, utan för att det är en bra film. Jonas Karlsson har huvudrollen och spelar i mitt tycke väldigt bra!