Ryanair och säkerheten + ett litet grattis!

Som liberal har jag alltid tyckt att konkurrens inom näringslivet är bra. När Ryanair kom fram som ett lågprisbolag inom flyget, tyckte jag att deras affärsidé var bra. Det är mycket inom flyget som har varit alltför stelbent och omständligt. Bara det här att det alltid har ingått någon form av måltid eller motsvarande, har jag länge velat avstå ifrån. Om inte annat med tanke på matens kvalité. Men numera kan man ju nästan alltid avstå från maten på de allra flesta flygbolagen.

Men framförallt på senare år har Ryanair börjat tumma på kvaliteten och, verkar det som, även på säkerheten. När chefen för bolaget nu säger att han vill ta bort säkerhetsbältena i flygplanen (eller i varje fall i delar av dem) beroende på att de ändå inte hjälper om planet kraschar, så är han minst sagt ute på hal is, eller ska man kanske hellre säga, i fritt fall. Säkerhetsbältena är ju inte enbart till för att användas vid en nödsituation och en tilltänkt krasch, utan även vid vanlig turbulens. Luftgropar är faktiskt inte så lätta att parera stående. Jag har vid några tillfällen befunnit mig på toaletten då sådana har förekommit och jag har då snabbt sett till att jag satt mig på toastolen om jag befunnit mig stående.

Så chefen för Ryanair får gärna fortsätta att jaga kostnader, bara det inte går ut över kvaliteten och flygsäkerheten!

Avslutningsvis vill jag gratulera Barack Obama och det amerikanska folket till den härliga vinsten och till "four more years!"

Spårbilar, AIK fotboll och presidentval

Jag har vid ett tidigare tillfälle här på bloggen kommenterat det här med spårbilar. En spårbil är enligt definitionen ett förarlöst spårbundet fordon med samma storlek som en vanlig bil. Denna åker på ett nätverk av högbanor. Fordon som liksom en hiss kommer när man trycker på "hit"-knappen, och där man sedan knappar in adressen dit man vill åka.

Under den gångna veckan har jag diskuterat spårbilar på den folkpartistiska bloggen om Stockholmstrafik med min partikollega Lars Wedén. Lars är extremt positiv till spårbilar, medan jag själv intar en avsevärt mer skeptisk hållning. Jag har sammanfattningsvis svårt att tro att det går att få ekonomi i spårbilsprojekt, eftersom nätet är tänkt att vara så finmaskigt och jag har också svårt att ta till mig det estetiska. Jag tror spårbilar helst enkelt skulle förfula miljön. Men vem som har rätt och fel överlåter jag till er läsare att bedöma.  

För övrigt vill jag gratulera AIK:s fotbollslag till en hedrande fjärdeplats i årets allsvenska. Laget vann med 2-0 mot Malmö tidigare idag. En match som för övrigt kommer att gå till historien, eftersom det var den sista allsvenska matchen på Råsunda. Nu återstår endast några europacupmatcher innan Råsunda ska rivas för gott. Lite vemodigt och nostalgiskt, men jag är övertygad om att vi AIK:are får det bra på nya Friends Arena.

Avslutningsvis så hoppas jag att förnuftet segrar hos det amerikanska folket när de nu på tisdag ska ha sitt presidentval. Allt visar på ett jämt val, men jag hoppas att Obama kan knipa de viktiga rösterna i de delstater där det väger jämt och således kan säga att han fått "Four more years"!

Polisnotor och spårväg syd ska byggas med spårväg!

Jag har tidigare här på bloggen vid ett flertal tillfällen skrivit om vad jag tycker om ersättningar till polisen i samband med fotbollsmatcher och andra arrangemang. Jag har även motionerat om detta på folkpartiets landsmöte.

För en tid sedan så skrev regeringens särskilde utredare på området, Björn Eriksson att ”Skillnaden i sak mellan ett arrangemang som till exempel IFK Göteborg (ideell förening) och Djurgården (Idrotts AB) anordnar är lindrigt uttryckt hårfin. Jag föreslår att kostnaderna för polisbevakning likställs mellan Idrotts AB och ideella föreningar under vissa villkor, till exempel måste den verksamhet som drivs i bolagsform till minst 51 procent ägas av en ideell förening. I dessa fall bör alltså utgifterna för polisbevakning täckas av allmänna medel."

Jag trodde därför att det mesta var frid och fröjd i och med det. Men aldrig får man vara tillräckligt glad. Polismästaren i Stockholm, Mats Löfving, har på eget bevåg fortsatt vendettan mot idrotten. Han ska minsann se till att klubbarna får betala. Att Björn Erikssons utredning säger tvärtom låtsas Löfving inte om. Jag tycker för min del att Löfving bör avgå eller alternativt avsättas och jag förutsätter att polisstyrelsen i stockholms län inte bara kommer att se på när det här bara fortgår.

Nu över till något helt annat som det heter. I veckan som gick hade vi trafiknämnd. Jag sitter som ersättare i trafiknämnden och förundrades över mina kollegor i de andra allianspartierna. Vi var alla överens om att etapp 1 av spårväg syd ska byggas mellan mellan Flemingsberg och Skärholmen, men av någon outgrundlig anledning vill moderaterna, centerpartiet och kristdemokraterna att denna första etapp ska kunna föregås av en s k BRT-lösning, (som enkelt uttryckt är bussar som går på en särskild banvall).

Vem tror att ett byggande som innebär en lösning för flera miljarder kommer efterföljas av en spårväg? Risken att man bygger fast sig i en busslösning är stor. Till mina allianskamrater säger jag därför; gör om och gör rätt från början!

Om detta har även flera av min FP-kollegor skrivit om, så läs därför gärna vad Birgitta Rydberg, Malin Danielsson och Madeleine Sjöstedt skriver.

 

Även ett justitieråd borde ha omdöme!

Göran Lambertz är uppenbarligen en debattglad person. När Lambertz var justitiekansler uttalade han sig om väldigt mycket. I den rollen tycker jag att det för det mesta var helt ok. Men i Lambertz nya roll, som justitieråd, känns det ytterst tveksamt.

Ett justitieråd är en domare i Högsta domstolen. Han är således domare i landets högsta domstol för tvistemål, brottmål och ärenden som har avgjorts av hovrätter. En domare i Högsta domstolen får inte inneha eller utöva något annat ämbete. Däremot kan de åta sig uppdrag som till exempel skiljeman.

Högsta domstolen ska som första domstol ta upp mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av statsråd, justitiekansler eller andra typer av högre uppdrag. Men i övrigt är Högsta domstolen sista instans för överklaganden.

När ett mål har avgjorts av en hovrätt kan det överklagas till Högsta domstolen. Domstolen beslutar då först om prövningstillstånd, d v s om målet överhuvudtaget ska tas upp av Högsta domstolen. (Det finns dock undantag då Högsta domstolen måste ta upp ett ärende).

Högsta domstolen tar också upp ärenden om resning, d v s om ett ärende som en gång har avgjorts skall tas upp på nytt. För att resning skall beviljas krävs att nya omständigheter har framkommit som kan påverka domen.

Göran Lambertz har under sin tid som justitieråd uttalat att Tomas Quick är skyldig till flera av de mord som han nu friats från, att Polisen gjort ett dåligt jobb med Palmeutredningen och nu senast uttalade han att våldtäktsdomen mot Billy Butt borde omprövas.

Jag är ingen jurist, men att en domare i Högsta domstolen uttalar sig om än det ena och än det andra känns inte rätt. Naturligtvis har vi alla som bor i Sverige en grundlagsfäst yttrandefrihet, så även justitieråd, men jag hävdar att justitieråden, inklusive Lambertz, måste använda sin yttrandefrihet med omdöme. Jag tycker det är märkligt att en ledamot av Högsta domstolen inte förstår det!

Blåsarsymfonikerna lever!

I mitt förra blogginlägg skrev jag om den svåra ekonomiska situation som Blåsarsymfonikerna hamnat i. I tisdags kom det glädjande beskedet att landstinget ger Blåsarsymfonikerna det förskott som föreningen behöver för att leva vidare.

Därmed är dock inte problemen ur världen. Men med en ny reviderad ekonomisk plan så finns det stor chans att föreningen framöver klarar sig igenom de framtida svårigheterna. Planen lever upp till de krav som landstingets kulturnämnd satt upp och utgår från att hyreskontraktet upphör tidigare än beräknat och att hyran sänks. Dessutom ska man spara in på marknadsföring och på konsulter. På så sätt räknar Blåsarsymfonikerna med att kunna fortsätta driva konsertlokalen Musikaliska med vinst under 2013.

Tisdagen den 25 september blev därför en glädjens dag för för oss alla som kämpat för att Blåsarsymfonikerna även ska kunna höras i fortsättningen. Som f d ledamot i styrelsen för Blåsarsymfonikerna kan jag inte annat än att säga grattis och lycka till framöver!

Läs också gärna vad kulturlandstingsrådet Anna Starbrink skriver om Blåsarsymfonikerna på sin blogg!

Blåsarsymfonikernas ekonomiska problem

Den ekononomiska situationen i Blåsarsymfonikerna har varit ett aktuellt tema under den gångna veckan, både i Dagens Nyheter och på VD Fredrik Österlings blogg. Sedan 2009 har jag varit landstingets representant i Blåsarsymfonikernas styrelse. Tisdagen den 11 september 2012 lämnade jag in min avsägelse för detta uppdrag. 

Blåsarsymfonikerna, som är en förening och som är ägare till ett bolag, (Musikaliska Nybrokajen AB), har länge haft ekonomiska problem. När jag kom med i styrelsen hade föreningen ett balanserat underskott på ca 2,5 Mkr. Redan från början hävdade jag att föreningen måste ha som ambition att få ned detta underskott. I detta sammanhang är det viktigt att komma ihåg att landstinget inte är ägare till Blåsarsymfonikerna eller till Musikaliska. Detta är en stor skillnad, t ex i förhållande till Kungliga filharmonikerna i Stockholms konserthus, där landstinget har ett ägaransvar. Detta anser jag spelar stor roll.

Fram till 2011 hade Blåsarsymfonikerna sin verksamhet i Sickla. Detta i ganska så dyra och inte heller så väl anpassade lokaler för sitt ändamål. Under större delen av 2010 undersöktes en flytt och såsmåningom fick styrelsen information av VD om att en flytt till Nybrokajen 11-13 var möjlig.

Jag har avgått ur styrelsen på grund av den kritik som riktas i en PM författad av kuturförvaltningens chef Hans Ullström. I denna riktas kritik mot styrelsen på flera punkter, men bl a när det gäller engagemanget i bolaget Musikaliska och ägandet av lokalerna vid Nybrokajen 11-13. Det här är också en av punkterna där jag så här i efterhand kan tycka att styrelsen gjorde ett strategiskt misstag, även om engagemanget i lokalerna omgärdades av en hel del otur.

Landstinget har i många år givit förskott på det bidrag som Blåsarsymfonikerna skulle få nästkommade år. Så gjordes även under 2011. Detta har varit nödvändigt beroende på den hårt ansträngda ekonomiska situationen, framförallt den likviditetsmässiga. Om inte landstinget hade ställt upp på tidigare förskott, hade Blåsarsymfonikerna ännu tidigare hamnat i den situation som de är i nu. 

Men till skillnad från tidigare år, så hade nu landstingets kulturnämnd ett tillägg till beslutet om förskott. Kulturnämnden ville nämligen att det skulle upprättas en ekonomisk plan som gjorde att Blåsarsymfonikerna framöver skulle undvika att inkomma med begäran om förskott.

Det som sedan inträffade var att bolaget Musikaliska gick med stor förlust. Även föreningen gick med förlust och det samlade balanserade underskottet för bolag och förening uppgick i storleksordningen till ungefär 6 miljoner kronor.

Jag insåg att detta var på väg att bli en stor katastrof. Några i styrelsen, där både anställda och några som är rekryterade externt sitter, såg det som självklart eller i varje fall nästintill självklart att det var landstinget som skulle rädda situationen genom att gå in med pengar. Jag försökte då påtala att detta definitivt inte var en någon självklarhet. Jag menade istället att vi skulle arbeta i enlighet med landstingets önskan, d v s att ta fram en åtgärdsplan för att förhindra framtida förskott och dessutom reda ut vår ekonomiska situation.

I april såg jag mig tvungen till att skriva en skrivelse till styrelsen. Skrivelsen gick ut på att Blåsarsymfonikerna inte med automatik kan räkna med (som jag uttryckte det) "att någon extern organisation ordnar upp finanserna". Med detta ville jag markera att det definitivt inte fanns någon automatik i att landstinget, staten eller någon annan offentlig aktör, bara skulle gå in och täcka ett så stort underskott.

Jag ville också med skrivelsen säga att vi skulle följa landstingets beslut och upprätta en plan för hur förskott skulle undvikas framöver. Styrelsen beslutade i enlighet med min skrivelse, men jag inser nu att jag borde ha lagt den ca två månader tidigare.

Vi är många som bär ansvar för den uppkomna situationen. Landstingets kulturnämnd sammanträder den 25 september. Då tar nämnden ställning till Blåsarsymfonikernas ansökan om bidrag. Förhandsbeskedet är att ansökan kommer att avslås. Det kan naturligtvis rent teoretiskt bli någon form av politisk uppgörelse, men min bedömning är att det dessvärre är politiskt omöjligt. Jag beklagar det och jag beklagar hela den uppkomna situationen. Jag kan bara hoppas att situationen på något sätt löser sig. Hur vet jag inte.
         

En AIK inspirerad blogg!

Dagens blogg är helt AIK-inspirerad. Imorgon händer nämligen minst två saker som AIK är involverade i, bland mycket annat.

Det första är det s k Gnagisloppet, som är en löptävling för barn mellan 6-12 år. Läs mer här!

Det andra som AIK är involverade i (på flera olika sätt) är Solnadagen. En höjdpunkt blir givetvis fotbollslaget som nyss gjorde en bragd i Moskva, men även andra idrotter kommer vara närvarande, t ex innebandyn, där jag själv är involverad.

Välkomna till en rolig dag!