Mindre än tre månader till valet

Det var ett tag sedan jag skrev här på bloggen. Det beror på en rad omständigheter, som till stor del handlar om tidsbrist. Men nu fattar jag åter tangentbordet på datorn.

Vi har haft ett val till EU-parlamentet, ett val som väl var ok för Folkpartiet, men som kunde ha varit bättre. Det är nu mindre än tre månader fram till valdagen för riksdag, landsting/regioner och kommuner. Opinionsundersökningarna visar på ett tämligen hopplöst underläge för allianspartierna. Men jag tillhör de som inte tror (trots att vissa statsvetare hävdar motsatsen) att det är kört för den sittande regeringen.

Anledningen till min försiktiga optimism är att själva valrörelsen inte har börjat ännu. Jag är medveten om att alliansen låg bättre till under förra valrörelsen, i juni 2010, än vad man gör idag. Men jag tror ändå att många kommer tänka till lite extra innan man lägger sin röst på något annat parti än FP, M, C eller KD, särskilt om det var något av de partierna man röstade på i förra valet.

Men för att det ska vara möjligt så måste vi få veta mer konkret om vad alliansen vill göra för de kommande fyra åren. Det gemensamma valmanifestet, (för jag förutsätter att det kommer ett sådant), är därmed superviktigt. Det går ju visserligen att resonera om ”att man vet vad man har, men inte vad man får” och det är ju riktigt. Men det räcker inte. Jag är väl medveten om att det är omöjligt att veta vilken politik som kommer om de rödgröna vinner valet, men det räcker liksom inte som argument för att rösta på något av allianspartierna.

Fast man kan ju inte veta. För min del går det nästan kalla kårar längs ryggraden när jag läser en intervju med Jonas Sjöstedt (V). Under rubriken ”Sjöstedt väljer redan ministrar” berättar partiledaren för det forna kommunistpartiet att han är redo att regera. Jag tror faktiskt inte att det enbart är jag som får kalla kårarna längs ryggraden, utan de når nog ända in i sossarnas maktkvarter på Sveavägen 48 här i Stockholm. Samarbete med (V) i regeringsställning tror jag inte direkt lockar Stefan Löfven.

Fast det gäller att ha proportioner. Visst är valen i september viktiga, men världen har större problem. Här är tre exempel:
- Flyktingströmmar från Irak- Rysslands agerande i Ukraina
- Läget i Syrien

Så allt är ju relativt, men inte desto mindre vill jag behålla den sittande alliansregeringen, gärna med ett starkare Folkpartistiskt inslag!     

Rösta på FP i EU-valet + några aktuella frågor

Idag är det bara en vecka kvar till Europaparlamentsvalet den 25 maj. Om du inte har bestämt dig för hur du ska rösta så är det snart dags att göra det. Jag hoppas att alla ni som läser det här och för övrigt många, många fler, väljer Folkpartiets valsedel den 25 maj!

Folkpartiet är det mest EU-vänliga partiet! EU behövs och det nära samarbetet i Europa, handeln och utbytet på många olika områden gör Sverige rikare, vår omvärld tryggare och ger oss möjlighet att lösa problem som vi delar med andra. Däremot måste unionen bli mer öppen, effektiv och demokratisk.

Folkpartiet kommer att fortsätta stå upp för det europeiska samarbetet, även när nu andra partier väljer den EU-skeptiska vägen. EU behöver reformeras och moderniseras för att kunna möta en ny global verklighet. EU ska syssla med demokrati och mänskliga rättigheter, ekonomi, handel, migration, brottsbekämpning. Direktstöden till jordbrukspolitiken måste avskaffas och EU:s kultur-, turism- och mediepolitik ska till största delen återföras till nationell nivå.

Vill du veta mer? Läs gärna hela folkpartiets valprogram här! Och, som sagt - Rösta på Folkpartiet den 25 maj!

I övrigt vill jag ge några kommentarer till några andra händelser. I tidigare sammahang har jag uttryckt mitt missnöje mot General Motors i samband med deras ägande av SAAB. Nu finns det skäl att lägga till ytterligare ett amerikanskt bolag till denna min "svarta bok", nämligen läkemedelsbolaget Pfizer. Det är väl inte någon som vet exakt vad Pfizer vill med sitt föreslagna uppköp av AstraZeneca, men det finns anledning att minst sagt vara skeptisk och se det hela som ett fientligt försök till uppköp. Denna anleding till oro finns hos många, bl a på regeringshåll, som ni kan läsa om här i en kommentar från Jan Björklund (FP).

Avslutningsvis så noterade jag till min stora glädje att regeringen sänker bankernas bonustak. Jag tycker egentligen att de ska avskaffas, vilket jag också tidigare har motionerat om på tidigare FP- landsmöten. Att bankerna ska dela ut generösa bonusar samtidigt som vi som skattebetalare garanterar deras existens är naturligtvis fullständigt fel. Så regeringsens besked är bra - som en början.

Folkpartiet säger ja till Europa!

Idag är det en månad kvar till Europaparlamentsvalet den 25 maj. Folkpartiet är det mest EU-vänliga partiet! Det är vi stolta över och vi anser att EU behövs. Det nära samarbetet i Europa, handeln och utbytet på många olika områden gör Sverige rikare, vår omvärld tryggare och ger oss möjlighet att lösa problem som vi delar med andra. Däremot måste unionen bli mer öppen, effektiv och demokratisk.

Folkpartiet kommer att fortsätta stå upp för det europeiska samarbetet, även när nu andra partier väljer den EU-skeptiska vägen. EU behöver reformeras och moderniseras för att kunna möta en ny global verklighet. EU ska syssla med demokrati och mänskliga rättigheter, ekonomi, handel, migration, brottsbekämpning. Direktstöden till jordbrukspolitiken måste avskaffas och EU:s kultur-, turism- och mediepolitik ska till största delen återföras till nationell nivå.
 

EU-kommissionen ska granska och offentliggöra årliga rapporter om hur medlemsländerna respekterar grundläggande fri- och rättigheter. I de fall kränkningar upptäcks ska kommissionen kunna dra länder inför EU-domstolen. Systematiska brott mot mänskliga rättigheter ska kunna leda till indragning av EU-stöd och i extrema fall till indragen rösträtt i rådet.

Europas barn ska skyddas mot alla typer av våld och övergrepp, och därför ska totalförbud mot barnaga införas i EU-stadgan. EU ska intensifiera arbetet med hedersrelaterat våld och förtryck. EU måste verka för att rättigheterna för personer med funktionsnedsättningar respekteras i alla medlemsländer.

Det finns mycket att kämpa för inom EU, för att vi ska få en så bra union som möjligt. Men då måste man vara positiv till att utveckla unionen och inte bara säga nej till allt. Folkparitet vill förändra en hel del inom EU, men vi är samtidigt det mest Europavänliga partiet!

Vill du veta mer? Läs gärna hela folkpartiets valprogram här!

Räcker det med bön? och En bra debatt om feminism

Sedan valet till Svenska kyrkan förra året är jag engagerad i min hemförsamling, Adolf Fredriks församling. Ett av de uppdrag som jag fått är att vara kyrkvärd. Det är ett uppdrag jag är stolt över.

En kyrkvärd är en person som är utsedd att hjälpa till vid gudstjänsterna, vanligtvis med att hälsa välkommen, hjälpa till med textläsningar, hjälpa till vid nattvarden, dela ut psalmböcker (och gudstjänstagendor) samt att ta upp kollekt.

Jag har varit kyrkvärd tidigare och då liksom nu ser jag det som en viktig uppgift. En annan viktig uppgift utförs givetvis också av alla våra präster inom kyrkan. Jag läste i DN att den högste religiöse ledare för den katolska kyrkan, påven, har bett för freden i världen och då framförallt i Ukraina och Syrien. Jag är visserligen ganska så stark i min tro och därför hoppas jag att det räcker med att be för dessa länder, men jag är rädd för att det kommer krävas mer ”action” från de goda viljorna i världen. Genom historien så har vi dessvärre lärt oss att de riktigt stora skitstövlarna enbart kan tvingas bort med våld. Låt oss hoppas att det inte innebär att alltför många människoliv kommer att offras.

Nu över till något helt annat, som det heter. När jag väl skriver här på bloggen så brukar jag ju behandla flera ämnen samtidigt.

Jag är för jämställdhet. Jag har dock svårt att för den skull kalla mig feminist, även om jag vet att ordets betydelse innebär att det är en person som på olika sätt kämpar för mäns och kvinnors lika rättigheter.

För några månader sedan sände Sveriges Television en programserie som hette ”Fittstim – Min kamp”. Programledare var Belinda Olsson och hon ifrågasatte väldigt mycket inom dagens feminism. Mycket av det hon skriver i en debattartikel på Sveriges Televisions hemsida kan jag hålla med om. Kampen för jämställdhet måste handla om mer viktiga saker än att kvinnor måste få slippa bära bh på ett bad i Malmö, (som ett av inslagen i program nr 1 handlade om). Som liberal har jag haft företrädare inom den liberala rörelsen som genom åren kämpat och fått igenom saker som exempelvis kvinnlig rösträtt, fria aborter och en av världens bästa föräldraförsäkringar. Nog vore det eländigt om kampen fortsättningsvis skulle handla om extrema och små frågor, istället för t ex den om lika lön för lika arbete?   

Om Ukraina och om ett besök på ABBA-museet

Sedan jag senast skrev om Ukraina har läget förvärrats ytterligare. Även om Vladimir Putin helt oväntat ringde upp sin amerikanske presidentkollega Barack Obama för några dagar sedan, så har läget förvärrats. De ryska trupperna som finns i området är enligt amerikanska underrättelseuppgifter hela 50 000 man. Detta är givetvis fullt tillräckligt för att fortsätta annekteringen av Krim och att genomföra en invasion av den östra delen av Ukraina.

Detta är en skrämmande utveckling och fortfarande så liknar den alltför mycket taktiken som användes av Adolf Hitler innan 2:a världskriget bröt ut. Jag må kanske vara en olyckskorp som kraxar om detta fler gånger än en, men jag står för det.

För Sveriges del är detta extra oroväckande. Vi är inte med i NATO och har därmed inte ett automatiskt "skydd" av USA. Ny generalsekreterare för NATO blir för övrigt norrmannen Jens Stoltenberg som i en första kommentar sa bl.a. följande:

– Vi har på ett brutalt sätt påmints om att länders suveränitet, gränsers okränkbarhet och stabilitet inte är självklara, när vi ser hur militär makt på Krim används för att framtvinga gränsförflyttningar, att för första gången sedan andra världskriget annekterar ett land, Ryssland, territorium från ett annat land.

Med andra ord, NATO behövs mer än någonsin. Sverige är inte med. Det är minst sagt inte bra! Folkpartiet har sedan bra många år tillbaka ansett att Sverige bör ansluta sig till NATO.

Nu över till något annat, som det heter. Jag och min fru besökte igår ABBA-museet. Museet är inte precis något vanligt museum. Här finns givetvis ABBA:s kläder, guldskivor, prylar och mycket mer. Men man satsar också på att museet ska bli en upplevelse i sig. Här kan du, om du vill, t.ex. få sjunga i Polarstudion, uppleva häftiga hologram och kliva upp på scenen tillsammans med bandet.

Jag gillade ABBA innan de vann med Waterloo i Eurovisionsschlagerfestivalen 1974. Många fler gillade gruppen efter det, men det mest fascinerande var att den tidens kritikerkår inte erkände ABBA:s storhet. Det i sin tur berodde givetvis på den massiva vänstervåg som rådde under större delen av 70-talet. Gruppen var helt enkelt för kommersiell för att passa kritikerkåren. Tack och lov överlevde gruppen alla kommunistiska ignoreringar. Bara som ett exempel kan nämnas att det i stort sett bara finns en enda svensk tvinspelning med gruppen under hela 70-talet. Alla i Sverige borde ha varit stolta över ABBA. Så var inte fallet.  

Ukraina, FP-regeringar och Melodifestivalen

Åtskilligt har redan skrivits om den ryska invasionen på Krim i Ukraina. Jag väljer att skriva invasion, även om Ryssland inte vill kännas vid någon sådan. Ryssland har nämligen inte rätt att gå in med militär trupp i Ukraina, oavsett vilken del av Ukraina vi talar om och oavsett hur befolkningssammansättningen i den delen av Ukraina ser ut. En invasion ska också kallas för en invasion.

Jag medger att man naturligtvis inte, (i varje fall inte ännu), ska dra alltför stora paralleller till vår tids störste krigshetsare nummer 1, Adolf Hitler, men faktum är att Vladimir Putins argument för en invasion är samma argument som Adolf Hitler använde. År 1938 genomförde nämligen Hitler en motsvarande invasion i en del av det dåvarande Tjeckoslovakien (Sudetlandet), med argumentet att de som bodde där huvudsakligen var tyskar och alltså borde få tillhöra det tyska riket. (Hillary Clinton har f ö dragit liknande paralleller i en intervju i Dagens Nyheter).

Det är bara att hoppas att omvärlden inte reagerar så lamt som man gjorde då. I en konferens i München år 1938 gick Storbritanniens dåvarande premiärminister Neville Chamberlain med på en försäkran från Hitler att denne inte skulle göra anspråk på fler landområden i Europa. Alla vet vi hur det gick. Låt oss hoppas att historien inte upprepar sig.

Flera av mina liberala vänner har skrivit om Ukraina, bl a Jesper Svensson, Sivert Aronsson, Anders Ekegren, Rasmus Jonlund och Martin Skjöldebrand

Inom Folkpartiet har det uppstått en diskussion om vilka vi som parti ska regera med efter valet. Varje gång som en sådan diskussion kommer upp är det viktigt att komma ihåg att de gånger som Folkpartiet varit otydliga med vilken regeringskoalition vi kan tänka oss att tillhöra efter ett val, så har det gått dåligt i det kommande valet.

Därför anser jag, i likhet med Jan Björklund, att vi klart och tydligt uttalar det som redan landsmötet beslutat, nämligen att det enda tänkbara regeringsalternativ som Folkpartiet kan tänka sig, är en fortsatt alliansregering. Om inte alliansen får tillräckligt antal mandat för detta, ska Folkpartiet gå i opposition. Alla tänkbara tvetydigheter i detta avseende gör att väljarna inte tycker sig veta vad de röstar på och detta leder enbart till att Folkpartiet förlorar röster.

Däremot tycker jag man kan vara öppen för vad som händer vid en valförlust, d v s hur omfattande samarbetet då ska vara mellan allianspartierna. Men det är en sekundär fråga. Det viktigaste beskedet är att Folkpartiet enbart ska finnas med i en alliansregering.

Avslutningsvis vill jag kommentera Melodifestivalen. Den som nu kommer få representera Sverige i Köpenhamn den 10 maj blir alltså Sanna Nielsen med låten Undo. Jag gillar ballader och låten är inte dålig, men jag tycker att det fanns bättre låtar. Sanna Nielsen ställde upp i tävlingen för sjunde gången och det kändes lite grann som att hon fick bli etta för lång och trogen tjänst.

Om svenska folket tänkte så vet jag inte. Men låt mig ge lite varningens tecken. För det första så är det många s k experter som tyckte det var bra att Sanna Nielsen vann. Det brukar inte vara ett gott omen. För det andra så har Sverige aldrig vunnit med en ballad och brukar inte heller få någon framskjuten placering med ballader. Men inte desto mindre så önskar jag Sanna Nielsen lycka till i finalen och självfallet så kommer även jag att hålla tummarna den 10 maj!

Bankernas vinster och QX-galan

Min partikamrat Rasmus Jonlund skriver ett mycket bra inlägg om bankernas vinster. Rasmus skriver bland annat att de höga bankvinsterna provocerar honom som bankkund, samhällsmedborgare och skattebetalare. Trots att jag äger aktier i en av dessa banker, SEB, så kan jag inte annat än att hålla med honom.

Bankerna är nämligen inte som vilka privata företag som helst. Kapitalet till våra banker kommer i huvudsak genom inlåning från företag och privatpersoner. Privatpersonernas insättningar garanteras av en bankgaranti, som innebär att om banken kommer på obestånd så kommer ändå staten att garantera de insatta pengarna.

Detta är för mig helt ok, men om staten, d v s skattebetalarna, alltid kommer garantera att bankerna kommer att finnas kvar, så kan naturligtvis staten också ställa krav på att bankerna inte hanterar sina pengar hur som helst. Därför behövs det någon form av politisk reglering av finanssektorn. Något som jag för övrigt har motionerat om till flera landsmöten för Folkpartiet.

Igår såg jag på QX gaygala. Det finns många galor som man kan titta på, men jag tror att gaygalan ändå är den roligaste. Så mycket kärlek som ryms under ett och samma tak under en gaygalekväll är svårt att uppbringa någon annanstans. Vi som är Folkpartister kan för övrigt sträcka på oss lite extra. Förutom att vi har den bästa politiken för homo-, bi- och transpersoner, så var dels Birgitta Ohlsson nominerad som årets hetero och ett hedersomnämnande gick till Barbro Westerholm. 

 

Barbro var generaldirektör för Socialstyrelsen mellan 1979-1985 och hon var den som 1979 drev igenom att homosexualitet inte längre skulle räknas som en psykisk sjukdom av socialstyrelsen. Detta skedde efter en uppmärksammad demonstration av gay-aktivister i Socialstyrelsens trappa. Det här är något som framförallt äldre homosexuella inte glömmer i första taget. All heder till Barbro Westerholm!