Tunnelbaneutbyggnader, Läkaruppropet och statsvetarprofessorer

Under veckan som gått har regeringens trafikförhandlare skrivit i Dagens Nyheter om tunnelbanans utbyggnad. Det är bra, inte minst för att man därmed också markerar hur viktig trafikutbyggnaden i Stockholmsregionen är för hela Sverige. Problemet är bara att tunnelbaneutbyggnader tar väldigt lång tid. Mycket av det trafikkaos som finns, måste lösas tidigare!

Dessutom så skulle jag (och för övrigt även Folkpartiets landstingsgrupp) hellre se en utbyggnad av tunnelbanan till Täby än en utbyggnad till Hagastaden. Jag har väldigt svårt att förstå varför vi ska dra t-banan till Hagastaden, när det är betydligt fler fördelar att dra en spårväg dit, en spårväg som sedan på ett naturligt sätt kan sammanlänkas med tvärbanan vid Solna centrum och vidare mot Solna station.

Från kollektivtrafik över till sjukvård. Det s.k."Läkaruppropet” kräver att vård ska ges till alla utifrån patienternas behov. Det är egentligen ganska så självklart, men dessvärre även ganska så svårgenomförbart.

 

När jag kom in som ersättare i landstinget i mitten 80-talet var all sjukvård anslagsfinansierad. Det innebar att det var politikerna i landstingsfullmäktige som beslutade i detalj om hur mycket som skulle gå till varje verksamhet. Tanken var då att det skulle gå till verksamheter där behoven var som störst. Så - det låter väl bra? Så viss ska vi väl då också går tillbaka till det gamla anslagssystemet?

 

Svaret på de frågorna är nej. Det var nämligen oftast så att det var de verksamheter som skrek mest och sa att de hade långa köer eller på annat sätt uppmärksammades, som vid nästa budgettillfälle fick mer pengar. Problemet vara bara att detta inte var någon garanti för att pengarna hamnade där behoven var som störst. Det kunde helt enkelt vara någon helt annan verksamhet som hade större behov än de som fick ökade medel.

 

Grundproblemet med allt det här är egentligen att det inte finns något perfekt system. Man kan säga mycket om det system vi har idag, "Vårdval Stockholm". Det går att diskutera en hel del om det systemet och det går att förändra ersättningarna i systemet, men systemet i sig, som utgår från enskilda patienteras val, är faktiskt ett bra system!

Avslutningsvis så hörde jag återigen en statsvetarprofessor säga att det nuvarande läget i opinionen bland de politiska partierna är så gott som kört för Alliansen. Den här gången var det professor Mikael Gilljam som uttryckte sig på det här sättet. Att de aldrig lär sig! Förra gången det uttalades var av Sören Holmberg. Jag säger istället som Gunde Svan brukar säga som lekledare på "Fångarna på fortet". Ingenting är omöjligt!

Läs även bloggar från Birgitta Rydberg, Anna Starbrink och Hans Åberg i dessa ämnen.

 

 

Mina motioner till folkpartiets landsmöte och saker som tar tid....

Den 14-17 november håller Folkpartiet landsmöte i Västerås. Landsmötet är vårt högsta beslutande organ dit hela folkpartilandet skickar ombud. De har i år bl. a. att ta ställning till ett förslag till nytt partiprogram.

Alla medlemmar har också kunnat skriva motioner till landsmötet. Det gjorde jag, fem stycken av allehanda slag. Inför landsmötet planerar jag att här på bloggen gå igenom de lite mer noggrant, men för er som vill läsa dem redan nu så finns de på min hemsida.

Eftersom jag under större delen av mitt politiska liv sysslat med infrastrukturfrågor, så är jag van vid att de projekt som jag varit med att fatta beslut om, tar tid. Det är inte helt ovanligt att beslut fattas, men att detta sedan ändras, att detta sedan kanske uppstår på nytt och så håller det på under en längre tid. Jag skulle kunna exemplifiera med många sådana, men vill inte här och nu trötta ut er med det.

Mindre vanligt är det att projekt inom sjukvården tar så lång tid. Men ibland händer även det. År 2005 (eller möjligtvis en kort tid dessförinnan) lanserade Folkpartiet en idé om ett trygghetskvitto, som skulle ge framförallt äldre patienter en trygg övergång mellan olika delar av vården och omsorgen. Jag interpellerade för övrigt dåvarande sjukvårdslandstingsrådet Inger Ros (S) om denna idé samma år. Men först nu, den 29 maj, infördes äntligen ett trygghetskvitto via kommuneras och landstingets gemensamma planeringsstöd WebCare.

Ibland tar det som sagt tid även inom sjukvården!

Karamelodiktstipendiet och den senaste SIFO-undersökningen

Idag har det årliga Karamelodiktstipendiet delats ut. Karamelodiktstipendiet är ett stipendium som årligen utdelas till en förnyare av det svenska språket eller för framstående gärningar inom musik. Priset instiftades av Povel Ramel år 1982 i samband med att han fyllde 60 år. Stipendiaten utses av en jury och fonden förvaltas av Kungliga Musikaliska Akademien.

I år gick priset till en person som jag gillar väldigt mycket, men som är ganska så kontroversiell, nämligen komikern och artisten Carl-Einar Häckner. Carl-Einar säger sig vara en stor beundrare av Povel Ramel och kommer för övrigt själv att uppträda på Lisebergs stora scen i Göteborg, något som han har gjort tämligen ofta genom åren. Själv såg jag honom på Södra teaterns scen vid Mosebacke för ett antal år sedan. Jag tycker Carl-Einar Häckner är väldigt speciell, ibland t o m egendomlig. Men jag gillar hans originalitet!

Den senaste SIFO-undersökningen presenteras idag i bland annat Svenska Dagbladet. Den visar på en ökning för både centern och kristdemokraterna som gör att båda partierna klarar fyraprocentspärren. Skillnaden mellan blocken är nu bara sex procentenheter, vilket gör att de som tror att de rödgröna får en promenadseger i valet nog kan glömma det.

Om de mindre partierna i Alliansen ökar än mer, kommer vi, förutom en chans till en ny alliansseger även få en annan inbördes relation mellan Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna i förhållande till Moderaterna. Det skulle minst sagt vara en välgärning!

 

Länge leve monarkin!

Det har nog inte undgått de mest inbitna republikaner, att prinsessan Madeleine igår gifte sig med Christopher O'Neill. Jag anser att frågan om monarki eller republik mycket väl kan debatteras, men jag blir ärligt talat minst sagt trött på de slaskargument som förs av vissa republikaner i debatten.

Den här gången ifrågasattes det varför Sveriges Television med licensmedel betalade för att sända vigseln och de övriga festligheterna. Ytterst ska naturligtvis den frågan ställas till kanalledningen och inte vara ett argument mot monarkin, men ändå är det ju faktiskt så att vi HAR en monarki och det är Sveriges Televisions uppdrag att följa det som statschefen och övriga representanter i hans familj gör. Det råkade vara ett bröllop den här gången.....

För övrigt anser jag att vårt kungahus ger oss en trygghet och en stabilitet i tillvaron och det är inte heller fel att den ger oss lite flärd, även för oss som är betraktare på avstånd. Livet består av många olika dimensioner och jag anser att kungahuset är en sådan dimension, något som är svårt att förklara och uppenbarligen omöjligt att förstå för de som önskar att Sverige ska bli en republik.

Så därför säger jag; Länge leve monarkin!
Alltid retar det någon!

Göteborg!

Jag och min fru har varit på en fyra dagars lång semester i Göteborg! Det är väl kanske inte så många som tycker det är särskilt märkvärdigt. Men det är det för mig!

Jag är vad man skulle kunna kalla för ett sommarbarn av Göteborg. Min mamma och jag var alltid på besök hos min morbror och moster i Göteborg under mina uppväxtsomrar, så jag har en speciell kärlek till rikets andra stad. Det är givetvis härifrån jag fått mitt spårvagnsintresse och det kanske är just spårvagnarna som gör Göteborg så pass mysig som jag tycker att stan är.

Eftersom besöket var en födelsedagspresent till min fru, så bodde vi fint på Gothia Towers och bl a så åt vi en underbar middag på en fiskrestaurang, Fiskekrogen, (eller om man så vill, på Göteborgska, Feskekrogen) som jag starkt kan rekommendera.

För övrigt så var vi ganska så turistaktiga, bl a så åkte vi Paddan. Den har jag inte åkt sedan jag var liten. Tack alla underbara göteborgare för en härlig semester i er stad!

Kommentarer kring ungdomars frustration, om skärgårdstrafiken samt om den s k 51%-regeln

Jag brukar ju vanligtvis skriva här på bloggen ca en gång i veckan. Det är naturligtvis därför väldigt svårt att undgå att kommentera de rena upplopp och kravaller som varit denna vecka, främst i Husby och på andra ställen i västra och i södra Stockholm.

Jag kan ha förståelse för att de personer som har misslyckats i skolan, de som inte har något jobb, eller de som på annat sätt ser att de inte har en plats i samhället, känner frustration. Att de här upploppen och kravallerna inte sker i t ex Danderyd eller Lidingö beror självfallet på att de ungdomar som bor där har det så mycket bättre ställt än på de ställen där oroligheterna har uppstått. Men att från denna frustration gå till attack mot polisen eller brandkåren eller utveckla kravaller på annat sätt, får aldrig försvaras. Att det från den frustration övergår till rent kriminell verksamhet är inte försvarbart.

Jag tycker i övrigt att Peter Wolodarski i Dagens Nyheter sammanfattar mycket av de åsikter som jag själv har.

Från de södra och västra förorterna till Stockholm är det ju inte så långt till skärgården. På Trafiknämndens senaste sammanträde lade vi i FP-gruppen fram en skrivelse om båttrafiken i skärgården.  

Under vinter- och vårmånaderna har det framkommit en omfattande kritik kring väntade förändringar i Waxholmsbolagets trafikutbud. Dessa förändringar har beslutats utan bred politisk förankring. För en del bryggor är det en mycket kraftig minskning av trafiken. Genom ändrad linjedragning av vissa båtlinjer och förändringar av vilka båtar som läggs ut på linjerna innebär en del av dessa att resenärerna måste åka buss ut från Stockholm i stället för att utgå från Strömkajen.

De största förändringarna sker i det mellersta trafikområdet. Detta har i upphandlingen blivit mycket större än dagens trafikområde. Samtidigt finns här en viktig besöksnäring. Stora volymer besökare kommer i förfrågningsunderlaget sakna garantier för att dagens tillgänglighet består.

Vi anser därför att det är viktigt att vi i Trafiknämnden får garantier för att trafiken i mellanskärgården bibehålls i minst nuvarande omfattning innan nämnden tar ställning i tilldelningsbeslut. Det är också viktigt att det redovisas hur och i vilken omfattning de små entreprenörerna kommer att anlitas som underleverantörer. Om man slår ut de små entreprenörerna riskerar man i i en kommande upphandling hamna i en monopolsituation. 

Kritiken från skärgårdsbefolkningen har varit stor. Vi vill nu att Trafikförvaltningen skall återkomma med en redovisning som innebär att det finns garantier för att inte trafiken i skärgården försämras på det sätt som vi befarar.

Avslutningsvis så är jag som ordförande i AIK Innebandyförening och tillika ordförande i vårt bolag, AIK Innebandy AB, glad åt att Riksidrottsförbundet på sitt möte röstade för att bibehålla den s k 51%-regeln. Vad den innebär kan ni läsa i bifogad artikel. 

 

 

Eurovisionsschlagerfestivalen, ishockey-VM och lite SIFO

Igår sändes Eurovisionsschlagerfinalen. Som så gott som alla vet så hölls den i år i Malmö här i Sverige. Det är inte utan att man som svensk blir lite stolt över produktionen. Inte för att jag på något sätt har haft det minsta med den att göra, men sändningen var helt klart extremt proffsigt genomförd. Petra Mede var helt underbar som programledare och den ende som kanske inte borde ägna sig mer åt det han gjorde, var väl Eric Saade. Hans insats i Green Room var väl kanske inte det bästa han gjort. Men så sa han också innan sändningen att han hellre borde ägna sig åt att sjunga än att prata. Jag kan bara hålla med!

Själva tävlingen då? Favorittippade Danmark vann, medan jag själv hade två ballader (Estland och Island) som mina favoriter. Men danskarna hade helt klart en bra låt. Sverige kom på 14:e plats med Robin Stjernberg och hans låt You. Jag tycker att Robin gjorde ett bra framträdande och att han var värd en bättre placering. 

I en webbintervju i Dagens Nyheter säger Robin att han gjorde sitt bästa. Jag kan bara instämma i det. Att låten sedan inte höll sig i den europeiska konkurrensen är en annan sak. Jag tror inte heller att någon av de andra svenska låtarna (t ex min egen favoritlåt med Ulrik Munther), hade kommit så där bra mycket bättre och jag tycker nog att Robins låt var värd att komma bland de tio bästa.

Om det inte gick så bra för Robin Stjernberg, så hoppas vi att vi ändå får fira senare ikväll. Då ställs vårt kära ishockeylandslag Tre kronor mot skrällnationen Schweiz i VM-final. Jag både hoppas och tror på svensk vinst!

Avslutningsvis så har det kommit en ny SIFO-undersökning. Glädjande i den är att Folkpartiet går framåt och att Sverigedemokraterna går bakåt. Alliansens sorgebarn, Kristdemokraterna, får bara 2,7% i den här mätningen. Det är inte bra, men sett ur ett statsvetarperspektiv väldigt spännande!